onsdag 31 december 2014

Jag ska alltid vara din ljudligaste hejarklack

Ett år. Så märkligt. Så mäktigt. Jag söker efter ord att beskriva den stjärnhimmel av känslor som jag upplevt. Jag har svårt att tro mycket av det trots att jag varit med om det själv. Den där första överjävliga tiden låter nu som något min fantasi hittat på. De där månaderna (större delen av 2014 faktiskt) när vi vaknat varje eller varannan timme men ändå gått upp med ett leende på läpparna verkar så avlägsna.

Jag har sett dig upptäcka världen. Varit med när du prövat balansen på vingliga ben. Skrattat med dig. Torkat dina tårar. Och hållt dig hårt när dina små armar sträckt sig upp mot mig på morgonen.


Jag vill att du ska få måla med alla världens färger. Vill ge dig möjligheten att våga själv. Jag vill att du ska veta att jag alltid är där för dig. Jag ska sätta plåster på dina skrubbsår. Lyssna på dig när du är ledsen. 
Jag ska alltid vara din ljudligaste hejarklack. 

Grattis på ettårsdagen älskade Aaron!



Inger&Ivar på blixvisit
20141113-IMG_7603
Fägrilt i December
20141120-IMG_8324

torsdag 20 november 2014

Flyttkaoset

Jag är mäkta trött på alla våra flyttlådor som står och skräpar överallt. (Bara tanken på att komma hem till dem gör mig på lätt dåligt humör.) Det känns som att vi har hållit på och flytta i en halv evighet. Jag vet ju att det har en naturlig förklaring. Redan innan vi flyttat in i huset visste vi nämligen att det var två rum som vi ville göra vid ganska omgående men inte hann med före flytten och därför väntade vi medvetet med att packa upp ett gäng lådor. Men även om jag vet det så är det inte utan att jag tycker att det är tråkigt att kolla på alla lådorna varje dag. 
Med det sagt så är det väldigt skönt att tänka på att vi snart äntligen kan packa upp det sista (ja, minus det lasset som står förvarat hos mamma och pappa och sol vi inte alls vet var vi ska göra av för tillfället) och börja flytta in på riktigt i gästrummet och i vardagsrummet. Ja och i resten av rummen där några av lådorna stått och väntat. 

Det ska i alla fall bli väldigt spännande att komma hem och se slutresultatet från allt jobb som målaren gjorde nu medan vi varit i Spanien. Vi har valt att måla vardagsrummet nästan vitt och tapetsera gästrummet med Ferm Livings gråa Harequin-tapet och jag håller tummarna för att det blev riktigt riktigt bra. Såklart. 

fredag 14 november 2014

Om kaffe och te och "kan själv" och allt möjligt annat

Okej, ni får ha lite tålamod med mig nu. Jag började skriva på ett inlägg som egentligen skulle handla om kaffe och te men som slutade med något helt annat. Märkligt hur tankarna kan vandra iväg ibland. Hursomhelst så kunde jag inte riktigt med att radera det i slutändan. 

Det är lite lustigt men om någon frågar mig vad jag vill ha (te eller kaffe t.ex) och lägger på en ton som antyder att de vet att jag vill ha det ena. Typ "Lina du dricker väl kaffe?" Så blir jag genast tonårs-oresonlig och ska definitivt INTE ha det som den ledande frågan antyder. Jag förstår egentligen inte varför jag gör på det sättet. Jag antar att det handlar om att jag vill fatta ett beslut själv. Eller jag vill tro att jag fattar ett beslut själv åtminstone. Eller kanske beror det bara på att jag blir sjukt störd när folk ska berätta för mig vad jag tycker och tänker, och att detta på något knasigt sätt komprimeras i en kopp het dryck. Men nu när jag styrt in tanken på det spåret så slår det mig att det där med att anta saker och ting åt mig är något som verkligen får mig att reagera starkt. Och i slutändan handlar det om att jag inte vill att någon ska tala om för mig hur jag ska leva och tycka (bara en av anledningarna till varför jag hatar ordet "man" btw). Självklart inser jag det är lite absurt. Vi vill väl alla tro att vi är fria att fatta beslut själva. Tro att vi är några oslipade diamanter och att vi är helt unika. Att just våra val och plågor är speciella undantag i mänsklighetens historia. När vi i själva verket är kopior, summan av vad vår omgivning gjort med oss, genetiska cocktails av varierande smak och flockdjur som lyder efter strikta sociala regler. 

Jaja
Glad fredag på er alla kaffe- och tedrickare därute. 

tisdag 11 november 2014

Semestervykort

Hola!
Nu befinner vi oss hos svärföräldrarna, svägerskan och Nico i Fuengirola. Resan hit ner gick galant och nu njuter vi mest av att göra ingenting. Idag har det regnat så jag bokade in mig på en skönhetssalong för att göra en fet ansiktsbehandling. Så nu ser jag lite lagom tillknycklad ut i ansiktet men det är helt okej. Än så länge tycker jag dock att Novembervädret i Spaken är helt klart att föredra jämfört med Novembervädret i Sverige.

Det är i alla fall väldigt lyxigt att få komma hit till Hotell Karlsson och bli ordentligt ompysslade. Eget rum, massa god mat och näst intill obegränsat med barnpassning. Aaron är sjuk men lika glad ändå och tycker att Nico är ungefär den mest intressanta människan i hela världen just nu. Tur då att Nico också är ungefär världens bästa barnvakt dessutom.

Jag tror att det kommer bli några ganska lugna dagar här. Vi har varken listvis med aktiviteter eller ändlösa timmar på stranden inplanerat. Mest vill vi ju bara träffa familjen så mycket som det går. Fast några utflykter hoppas vi såklart ändå att vi ska hinna med.

Nu är det dags att ge sig ut till den lokala mercadonan och införskaffa mat och ett par nya pjux till mig. Adios!


fredag 31 oktober 2014

Aaron 10 månader

2014-09-24
2014-10-12
2014-09-19
2014-09-22 

Var inte rädd. Jag går bredvid dig.
Kom ta min hand. Jag håller i dig.
Här i min famn. Kan du våga tro.
Sänk dina murar. Jag ger dig ro.


För att jag älskar dig så som du är
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig när du är svag.
För du betyder allting för mig. Va inte rädd.
Jag går bredvid dig.


Nu är jag din och nu kan jag andas. Här blir jag kvar.
För här vill jag stanna. Se på oss nu. Livet är vårt.
Se du den framtid som vi, vi kommer få.


För att jag älskar dig så som du är
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig när du är svag.
För du betyder allting för mig.


Ja, jag ska älska dig så som du är
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära mig när hoppet sviker.
Du betyder allt för mig. Va inte rädd.
Jag står bredvid dig.
För du betyder allt för mig
2014-10-12

tisdag 28 oktober 2014

Om växa och upptäcka världen

Det kommer nog att vara lite tyst på bloggen i alla fall två veckor till. Jag har svårt att hitta tid till att verkligen sätta mig ner och skriva. Och när tiden väl finns så är det andra saker som känns viktigare. Som att vila. Eller försöka sova. Men men. Nu fick jag visst en liten stund över så då tänkte jag passa på och inte bara komma med massa ursäkter. 

Inledningsvis får jag väl skriva något om den där följetången som kallas sömn. Jag förstår att det måste vara ganska enformigt vid det här laget att läsa om våra (Aarons) dåliga sovvanor men det är liksom typ det som allt kretsar kring. Tack och lov sover han i alla fall för det mesta bra på dagen. Två pass ute i vagnen. Han kan till och med somna om i vagnen ibland vilket är en otrolig bedrift för att vars honom. Och han är för det mesta glad som en lärka. Det är liksom helt obeskrivligt härligt att komma hem efter jobbet och mötas av det vackraste leendet i hela världen. 

Aaron har lärt sig att klappa händerna nu också. Det gjorde han förra fredagen när vi var nere hos mamma och pappa. Väldigt festligt. Överlag känns det som att det händer otroligt mycket i hans utveckling just nu. Jag läser i Växa och upptäcka världen att han nu ska komma in i period där han börjar förstå sekvenser. Dvs att han behöver göra saker i en viss ordning för att genomförs dem. Det är ganska fantastiskt när jag tänker på det. Och när jag tänker på alla andra steg han och alla andra människor går igenom för att förstå och fungera på det sätt som vi gör. 

torsdag 16 oktober 2014

Med blotta förskräckelsen

Det här med att jag jobbar medan Kristoffer och Aaron är hemma är verkligen en omställning.
Några nätter har varit något utöver överjävliga. Natten till måndag fick jag nämligen sovit ungefär 3 timmar. Totalt alltså. Låt mig säga det igen. TRE timmar. Den dagen valde jag att ta lite extra sovmorgon istället för att gå upp 06.20 när klockan skulle ringt. I natt har inte heller varit så värst bra. Mellan typ 21-01.30 vaknade Aaron hela tiden så jag och Kristoffer fick turas om att gå in till honom ungefär var 20-30min. Kul. Verkligen. 

Hur i hela världen är det tänkt att jag ska kunna prestera något alls på så lite sömn? Varför är vissa nätter helt underbara och andra katastrof?

Men i morse hände något som fick mig att få lite perspektiv på tillvaron. 

Jag höll på att bli påkörd. Inklämd mellan en bil med släp och en långtradare. Men jag klarade mig. (Uppenbarligen eftersom jag skriver det här)
Det blir liksom svårt att hålla koll på hur många timmar jag sovit när jag istället får vara tacksam över att jag lever. Att jag förhoppningsvis får komma hem en dag till och pussa på min älskade Aaron och berätta för min Kristoffer hur mycket jag älskar honom. 

Andra saker jag är tacksam över den här dagen
- Jag var förutseende nog att ta på mig regnställ
- Tåget var 3min sent vilket betydde att jag hann med det
- Jag jobbar på en arbetsplats med flextid och där det är lika okej att trilla in vid 6 som 9
- Det är torsdag och snart helg alltså

Ta hand om er

onsdag 8 oktober 2014

Bröllopsdag!

Idag är det min och Kristoffers bröllopsdag. Yay! Hurra för oss! Eftersom vi båda helt missat att fira allt vad årsdagar och bröllopsdagar heter tidigare så tänkte vi att det nu är på tiden att vi tar tag i det här. Kristoffer har därför sagt att han ska förbereda någon festlig överaskningsmåltid. Han lovade att det inte skulle bli risotto med influgen vit tryffel från Frankrike a la Hong Kong style... Spännande i alla fall.
LinaKristoffer192
Tre roliga och kärleksfulla år har passerat. Jag hoppas och tror att det blir minst 30 till.

söndag 5 oktober 2014

Yasuragi, höstfärger och back to work

I morgon börjar jag jobba. Jag smygstartade dock jobbet med att tillbringa större delen av helgen med mina kollegor uppe i Stockholm på Yasuragi. Kändes som en helt okej avslutning på min föräldraledighet även om jag naturligtvis blev en aning sjuk. (Känns som att jag alltid blir sjuk av att vara på spa, men men.)
till Yasuragi med jobbet
Vi åkte tåg upp och det var så otroligt vackert hela vägen. Dimma som spelade över alla sjöar och vattendrag, sprakande färger som träden har börjar klä om till och så strålande sol. Ända till vi kom upp till Södertälje i alla fall. Men det gjorde inte så mycket. Jag är som vanligt helt kär i hösten med all dess gyllene prakt. Och Stockholm är ju också en så himla fin stad även om jag aldrig fattar var jag befinner mig. (Det är som att jag har någon form av lokalsinnesdyslexi just för Stockholm, och Centralen speciellt.)
till Yasuragi med jobbet
Tycker alltid att min fantasi vandrar iväg när jag åker tåg och jag börjar fundera över hur det skulle vara att bo på vissa ställen. Finns ju så många vackra platser i Sverige och världen som jag aldrig kommer bo på. Jag påpekade detta för min kollega som jag satt bredvid och efter det kändes det som att han kollade väldigt konstigt på mig. Som om jag kanske varit ledig lite väl länge eller något. Jaja.
till Yasuragi med jobbet
Anyways. Tillbaka till allvaret alltså. Jag grät en skvätt över det eftersom jag känner att jag kommer missa så otroligt många fina stunder med Aaron. Men jag försöker att inte tänka för mycket på det. För då blir det alldeles för jobbigt.

onsdag 1 oktober 2014

Nio månader

Vet du om att du är fantastiskt? Förstår du vilken underbar liten människa du är? Kommer du någon gång inse hur mycket glädje du har skänkt mig?

När jag är med dig så öppnar du gång på gång mina ögon för världen. Du får mig att häpnas över all den nyfikenhet som bor i människan. Du får mig att vilja bli en bättre person. Du får mig att försöka lite hårdare. Om och om igen. Du lär mig vad som verkligen är viktigt här i livet. Jag famlar efter ord på min tacksamhet och kärlek men det är som att alla världens vackraste dikter inte räcker till. 

Dina klara blå ögon som fångar min blick. Ditt skratt när du är glad. Dina tårar när du är ledsen. Dina händer som sträcker sig mot mig. Dina nya ljud som du prövar med rynkad panna. Dina starka små ben som försiktigt övar upp sig mot allt som de kommer nära. 

Hur ska jag någonsin kunna vara tillräcklig för dig? Hur ska jag kunna hålla din hand genom livet men samtidigt låta dig pröva dina egna vingar?

Du är min stora skatt. Min största lycka i livet. Varje dag berättar jag för dig att jag älskar dig. Det ska jag fortsätta att göra. Så länge jag har luft i mina lungor. 

torsdag 25 september 2014

He's her lobster

Idag var det 9 år sedan jag hookade up med den här killen. Charming indeed.
Aningens suddig bild men tycker ändå att den är så himla härlig. Har snott den från mästerfotografen Ida. Tror att det är den första riktiga parbilden på oss båda. Det var i alla fall den som Facebook tog upp när vi förlovat oss. Antar att det borde säga något om oss...

Nä men på riktigt. Om jag ska vara lite allvarlig så tycker jag det är fantastiskt. Tänk vad mycket roligt vi varit med om tillsammans redan. Det är så häftigt att få vara tillsammans med någon som väger upp för alla mina dåliga sidor. Som kompletterar och förgyller mitt liv. Varje dag. Att få vara tillsammans med någon som jag vet att jag kan lita på till 100 procent. Som alltid är Team Lina trots att jag kan vara en pain in the ass. Och som jag dessutom fått ynnesten att skapa min egen familj tillsammans med.

Jag älskar dig så otroligt mycket Kristoffer.

onsdag 24 september 2014

En onsdagslista

Här kommer en lista snodd från den här liljan

Jag kan snart börja sätta upp lite tavlor i huset.

Jag vill börja jobba i trädgården. Anlägga upphöjda odlingsbäddar, sätta lökar, plantera magnolia och japansk körsbär, såga ner plommonträden som ändå inte bär frukt och framförallt så vill jag få iordning komposten. 
år 2011-111

Jag borde strukturera upp amningen bättre men hjärtat sätter stopp för det. 

Jag har städat hela huset så gott jag kunde samtidigt som jag försökte mota bort en nyfiken liten pojke från ångtvätten. 

Jag skulle vilja gå en lång tur på stan och köpa massor av nya kläder för cirka obegränsat med pengar. 

Jag gillar att plocka iordning i huset på kvällen så att det är alldeles lugnt och städat när jag kommer upp på morgonen. 

Jag älskar när jag kan få Aaron att skratta med hela kroppen. 

Jag måste verkligen ta en dusch. 

Jag behöver faktiskt köpa nya byxor eftersom jag numera bara äger 1 par trasiga jeans, 1 par för stora jeans och 1 par mysbyxor - knappast några konkludera alltså. 

Jag får tårar i ögonen av den här videon


Jag har inte någon frisyr att tala om längre och jag saknar både mitt korta hår som ändå kunde bli till en frisyr och mitt långa skatbo till hårsvall. 

Jag kan inte förstå hur en av nycklarna till vitrinskåpet bara kunde försvinna. Trodde att vi skulle hitta den nu i flytten men den är totalt borta. 

Jag vill inte att min föräldraledighet ska vara slut riktigt än!

Jag borde inte äta så vansinnigt mycket godis men jag kan helt enkelt inte låta bli. Är bara konstant hungrig och sötsugen.

Jag gillar inte ljudet av porslin som river mot varandra. 

Jag älskar inte att sova ensam utan Kristoffer. Är så himla mörkrädd och tycker det är totalt onödigt att han är på konferens i flera dagar just nu. Varenda litet ljud får mig att hoppa högt och när jag sedan upptäcker att dörren varit olåst när jag trott att den var låst så skenar verkligen fantasin iväg med mig.

Jag behöver inte
buda på precis första bästa overall som dyker upp på tradera och betala överpris för den, men det verkar som att jag tydligen gör det ändå...

Jag måste inte 
ställa Aaron i kö till alla förskolor i Alafors men det skulle kännas lite tryggare om han gjorde det.




måndag 22 september 2014

Två veckor kvar

Om två veckor börjar jag jobba igen. Det känns faktiskt helt sjukt. Och jag tycker inte att jag är det minsta förberedd på det. Visst ska det bli lite skoj att komma tillbaka och sätta tänderna i något spännande projekt, träffa mina härliga kollegor och kanske luncha med någon kompis i stan medan vi pratar om hur det är att börja jobba igen. Men mest känns det läskigt. Läskigt för att jag är rädd. Jag är rädd för att jag kommer att missa så mycket i Aarons utveckling. Jag är rädd för att plötligt inte känna mig lika behövd. Jag är rädd för att alla de där små spontana skratten och mysstunderna som vi har tillsammans ska försvinna. 

Och så är jag lite rädd över hur det ska gå med amningen. Min tanke är att jag drastiskt ska minska ner på amningen till typ två gånger om dagen. Morgon och kväll. Före jag går till jobbet och sedan när jag kommer hem från jobbet. Men jag vet inte. Vi kanske blir tvugna att sluta helt. Trots att det faktiskt är en av de bästa sakerna jag vet. För tillfället överkompenserar jag istället amningen och ammar ofta och länge när Aaron vill. Jag låter honom somna vid bröstet trots att jag vet att det är en dum idé. När han vaknar på natten ammar vi direkt och jag bryr mig inte ens om att försöka söva honom på något annat sätt. Det är liksom som att jag försöker njuta extra mycket medan den här tiden fortfarande varar. Medan vi fortfarande har det här alldeles speciella bandet som aldrig någonsin kommer tillbaka. 

Usch. Helt sentimental är jag. Och emellanåt kryper sig en elak liten tanke in i skallen på mig att jag är missunnsam som vill ha Aaron för mig själv. Att jag liksom ställer mig i vägen för Aarons och Kristoffers mysiga stunder ihop. 

Jaja. Förhoppningsvis kommer jag att läsa det här om någon månad eller två och skratta åt mig själv. Skratta åt att all den där ångesten jag kände var helt i onödan. 

fredag 19 september 2014

Fredagsmix

Det är svårt att hitta tid till att blogga för tillfället. All energi ägnas nämligen åt uppackning (hur lång tid kan det ta att packa upp cirka en miljard flyttlådor egentligen?!) när jag inte har en liten herre som drar i byxorna på mig eftersom han inte är helt nöjd med att leka själv på golvet. Jag har med andra ord konstant ont i ryggen av allt bärande men det är rätt okej ändå. För jag får faktiskt vila rätt bra på natten. Sedan vi flyttade sover nämligen Aaron numer i eget rum och det känns som att vi alla tre är vinnare på det. Han sover ofta längre pass och det är så otroligt skönt att inte behöva gå upp en gång i timmen eller varannan timme. Att få sova 00-06 liksom! Oh the dream! Hoppas att det kan få hålla i sig.
Fägrilt

Jag skulle vilja visa hela huset, men som sagt. Tiden räcker inte riktigt till till det. Men några saker jag älskar än så länge:

  • Vårt gigantiskt stora kök (minus kaklet då) med rejäla arbetsytor (sedan jag fått undan flyttkartongerna) och ruskigt effektiva induktionsspis
  • Vår ljusa matsal (eller salongen som vi också funderar på att kalla den) med massa fönster och högt i tak. Den kommer bli så himla fin när vi fått in nya bordet och mina älskade thonet-stolar. (FYI jag och Kristoffer kompromissade och valde de helt svarta varianterna is stället för de med rotting som jag egentligen suktar efter men det känns bra)
  • Aarons rum. Alltså det kommer bli så himla fint när vi fått upp lite tavlor, en taklampa och sånt där. 
  • Vårat sovrum. Vårat egna sovrum. I vilsamt grönt och med dubbeldörrar som ger sån där lyxig hotellkänsla.
Fägrilt
Jaja. I helgen ska vi försöka packa upp lite mer och jag ska se om jag kan få ordning på den befintliga komposten. 
Fägrilt
Happy Friday!

måndag 15 september 2014

Tell me why I don't like Mondays

Idag känner jag mig rätt förbannad. 

Jag är förbannad på att nästan 13% av de som röstade valde att rösta på SD. Att alla de där personerna tycker att minskad invandring är viktigare miljö, jämlikhet, solidaritet, kunskap och förståelse. Att de på riktigt tror att minskad invandring på något magiskt sätt skulle lösa alla våra andra samhällsproblem. 

Jag är förbannad på att den sittande regeringen (M speciellt) inte kunnat mota bort rasisterna. Och att de under sina åtta år vid makten inte gjort mer. Visst vi har klarat ekonomin bättre än de flesta andra länder men det är liksom inte tillräckligt för mig. Pengar hamnar nämligen ganska långt ner på min lista över vad som är viktigt inom politiken. Och hur kan Reinfeldt (som jag faktiskt tycker har varit en otroligt bra stadsminister trots att jag inte röstar på M) misslyckats så fatalt med att något till sina väljare?

Jag är förbannad på att S inte lyckats hitta en bättre statsministerkandidat. Jag menar hur jävla svårt kan det vara för Sveriges största parti att skaka fram någon med liiiite mer ERFARENHET och karisma?

Jag är så innerligt trött och förbannad på att högersidan bara radar upp exempel efter exempel på hur fantastiskt bra den svenska ekonomin går men samtidigt verkar helt blind för allt som INTE har så värst mycket med ekonomin att göra (som typ hur klasskillnaderna ökar, kunskapsnivån sjunker, rasismen breder ut sig och miljöskyddet inskränks). Att de lånar SDs retorik och pratar om S, V och MP som vänsterextremister. 
Och sedan har vi vänstersidan i andra änden som ömsom pekar ut alla brister som de tycker att högersidan åstadkommit och ömsom varnar för rasismen. Men ingen GÖR ju någonting! Istället för att med gemensamma krafter försöka komma till botten med hur i hela helvete ett så förhållandevis välbärgat, jämställt och öppet land som Sverige på bara några ynka år låtit ett litet missnöjesparti bli Sveriges tredje största. Ett parti som hotar och ljuger. Ett parti med fler skandaler än jag kan hålla ordning på. Ett parti som bara växer och växer trots allt ljug, hot, skandaler och lägliga minnesluckor. 

Nä fy fan för årets val. En genomrutten vinnare men mest bara en jäkla massa förlorare. 

Edit: Vad i helv... Såg precis resultatet i den rådgivande folkomröstningen om trängselskatt. Hur fan tänker Göteborg?! 

torsdag 11 september 2014

Rösta!

Idag har jag röstat
Revesjö
Jag har röstat med hjärtat
och inte med missnöjet
Jag har röstat med samvetet
och inte med plånboken
Jag har inte röstat för att det var lätt (för det var det)
utan för att förändring är svårt
Och om jag inte gör något, hur kan jag då förvänta mig att andra ska göra det?

Jag vill bo i ett Sverige som strävar efter att vara bäst. Som inte säger att det är tillräckligt jämställt nu. Som inte säger att att vi minsann gör tillräckligt för miljön nu. Ett Sverige som inte accepterar förtryck. Det är så jag vill att mitt Sverige ska se ut. Idag kan du också använda din röst. Se till att den hörs.

Tips: Läs och inspireras av bland andra Clara, Emma, Elsa och Emily under hashtaggen #imittsverige

onsdag 10 september 2014

Om blogginlägg och bröllopsbilder

Det är lite glest mellan blogginläggen just nu. Vi är ju i full färd med att ordna med allt som hör den här flytten till (dessutom är jag sjuk så allt går vääääldigt långsamt för mig). Vi bestämde oss nämligen att vi skulle göra iordning tre rum innan vi flyttade så därför valde vi att ha två veckors överlapp mellan flytten från lägenheten till huset. Känns väldigt klokt så här i efterhand. Det som vi har gjort är att måla vad som ska bli Aaron rum, den blivande matsalen och mitt och Kristoffers sovrum. Egentligen är det framförallt kontoret/gästrummet som faktiskt har varit i behov av en renovering - de andra rummen handlar mer om att vi ville anpassa efter vår egen smak - så det kanske verkar lite konstigt att vi inte ens har börjat med det. Men det rummet känns ju inte lika viktigt så därför tänkte vi vänta lite med det. Dessutom blir det rummet ett lite större projekt eftersom vi vill byta både tapet och golv. Hursomhelst. Det är ju inte riktigt färdigt än men oj vad bra det blir än så länge. Aaron rum blir verkligen jättebra och det känns som att matsalen kommer få väggar som är båda spännande och lugna på samma gång. Jag ska visa massa bilder sedan. Helst hade jag velat göra en klassiskt före/efter bildserie men vi missade att ta en del bilder så vi får se hur det blir med det. Till dess får ni hålla till godo med lite bilder från helgens fantastiska bröllop som vi var på.

Det var nämligen så att (numera) herr och fru Gårdinger bjöd in till fest i dagarna tre (typ) i vackra Nora. Fantastiskt vackert bröllop och dessutom var det någon form av rekord i antalet barn som var närvarande. I vanliga fall brukar ju det eventuellt vara en eller två familjer som har med sig en liten nyföding men jag tror jag fick ihop det till minst tio stycken små bebisar. Kul var det i alla fall och det gick över förväntar att ha med Aaron och låta honom sova i vagnen under middagen. 
På bröllop i NoraPå bröllop i NoraPå bröllop i NoraPå bröllop i NoraPå bröllop i Nora

söndag 31 augusti 2014

8 månader

Det känns overkligt att du redan är åtta månader. Tiden verkar ha lagt i någon form av överväxel och allt går i en hejdundrande fart. Vi har varit på åttamånaderskontroll och konstaterat en massa saker som vi visste och att han växer ungefär som han ska. Känns helt okej faktiskt.
Franks dop
Han har verkligen börjat utveckla en personlighet nu och jag älskar den (såklart). Just för tillfället har han ganska lätt för att roa sig själv så jag brukar kunna ta en dusch medan han sitter och leker med sina leksaker. Ofta brukar jag se till att han har mycket bjällror eller annat som låter så att jag kan höra honom. Det verkar nämligen vara någon form av universalregel som säger att när det blir tyst, det är då du ska oroa dig. En gång när ljudet tystnade satt han med toalettborsten (!!!!) i munnen och en annan gång med en av våra blommor.
2014-08-28
Han tog några veckors paus med krypandet men nu är han i full gång med det igen. Fast han föredrar forfarande att vara något så när på samma plats och sedan hitta något lämpligt föremål att dra sig upp till stående med. Lite halvläskigt tycker jag nog eftersom det väldigt vingligt ut men om han tänker börja gå ungefär samtidigt som jag gjorde (typ när jag var nio månader) så antar jag att det är på tiden att han tränar.
2014-08-25
Det finns mycket mer jag skulle vilja skriva men jag orden (tiden) räcker inte riktigt till. Men det gör inget. Det räcker med en mening. Det bästa ljudet jag vet är hans skratt.
2014-08-19

lördag 30 augusti 2014

Årets bästa nyhet?

Idag fick jag reda på typ årets bästa nyhet. Jag låter den här skrattande lilla ungen illustrera hur glad jag blev när jag fick höra det. Så himla mycket <3
2014-08-192014-08-19

onsdag 27 augusti 2014

Snart flyttar vi!

Nu är det inte många dagar kvar till vi får tillträde till huset. Yay! Det råder sålunda någon form av kaos här hemma. Dels är det ett gäng flyttlådor som vi börjat fylla och som nu står och skräpar i lägenheten, dels är det Aaron som sover ungefär 2-3 timmar för lite varje dag och som jag ägnar ungefär lika många timmar per dag åt varje gång jag ska natta honom. (Det tar rätt mycket energi vill jag lova) Sedan har det dessutom dykt upp en sjukt jobbigt och väldigt oväntad sak som gör att vi förmodligen kommer behöva skriva om en del kontrakt med köparna och upprätta en del nya avtal. Ordföranden i vår bostadsförening passar dessutom på att bete sig riktigt otrevligt och Kristoffer var tvungen att ägna större delen av dagen åt att hantera det igår.

Men. Trots detta så känns det otroligt bra ändå. De flesta problem löser ju sig till slut även om det kanske tar lite energi just nu. Det är liksom svårt att inte känna sig glad över vetskapen om att vi snart får flytta in i vårt alldeles egna hus. Det känns så stort. Så vuxet. 

måndag 25 augusti 2014

Fika på Strömma Farmlodge

I söndags, när det var strålande sol, jätteregnigt och åska, passade vi på att bjuda med några kompisar till Strömma Farmlodge i Tvååker (utanför Varberg) för att fika. Lyxigt nog hade dessa personer även den goda smaken att ha planerat in en söndagsmiddag som jag snabbt bjöd in oss till. Mycket trevligt. Både hemma hos våra kompisar och på Strömma.
Utflykt till StrömmaUtflykt till StrömmaUtflykt till Strömma
Det är ganska sällan jag och Kristoffer är ute på den här typen av spontana utflykter men vi ska absolut bli bättre på det för det var fasligt trevligt. Så skönt när saker och ting inte behöver vara med komplicerat än att bara skicka i väg en fråga och sedan packa in sig i bilen och dra iväg.

lördag 23 augusti 2014

Dop för Frank

Idag vankas dop för den här lilla raringen. Sötchock delux!
Juli i Sjötorp


tisdag 19 augusti 2014

Energibrist och Mr Perswall

Det vore ju lätt om jag kunde vara positiv och skylla på att det är vädret (regnet öser ner just nu) som gör att jag är helt tömd på energi, men det är helt enkelt så att jag verkligen är i behov av att få sova mer än två sammanhängande timmar. Jag vet inte om det är tänderna (eller bristen på dem), något som sker i utvecklingen eller något helt annat men de senaste dagarna har Aaron sovit riktigt riktigt dåligt. I natt orkade jag helt enkelt inte stå och vagga hela tiden så då blev det att amma ungefär med 1,5 timmarna mellanrum. Puh! Inte helt enkelt.
Fägrilt
Idag när vi skulle ta en promenad sedan så öppnade sig himlen och vi fick båda genomlida 30 minuters gråt hela vägen hem. Och på grund av regnet så kunde jag inte plocka upp honom för att trösta. Gick omkring och härmade olika djurläten med ena ögat i vagnen och andra på trafiken för att lugna honom lite grann i alla fall. Stackars liten. Jag förstår inte varför han har så svårt att slappna av i vagnen ibland. Jaja.
Fägrilt
Vi gick i alla fall och hämtade tapeterna till hans rum. Det är världskartan a la Mr Perswall som ska pryda den ena långsidan i Aarons rum. Jag hade egentligen tänkt gå in och hälsa på en sväng på kontoret men det kändes inte riktigt läge idag. Tanken var ju att jag skulle komma in där med en glad och utvilad pojke, lite mascara på fransarna och se så där alldeles orimligt sommar-fräsch ut. (Obs, detta sker alltså endast i min fantasi - för till och med om jag hade sovit ordentligt känner ag mig långt ifrån sommarfräsch). Istället skulle jag då ragla in som ett vrak, oroväckande lik en dränkt katt, med en gråtande bebis. Var ju liksom inte riktigt det intrycket jag vill ge direkt...






























Bild: mrperswall




onsdag 13 augusti 2014

Den gången då han föll ur sin spjälsäng

Det har hänt mycket med Aarons utveckling den här veckan. Han kryper ganska obehindrat och är ruggit snabb så fort jag vänder bort blicken. Snart måste vi flytta ner spjälsängen ett snäpp för jag börjar oroa mig för att han ska klättra över. Två nätter i rad har han dessutom sovit riktgt riktigt bra och det är en så obeskrivligt skön känsla.

Så hände det tillslut ändå. Det där som absolut inte får hända. Jag skulle ta på min mina stumpar medan Aaron underhöll sig själv i spjälsängen. Plötsligt ser jag hur han sakta sätter sig upp och sedan tar tag i kanten på sängen och drar sig upp till stående. Sedan början han med sin favoritsysselsättning. Att studsa. Jag rör mig på tok för långsamt och vad hjälper det att skrika nej när ens barn redan har dykt halvvägs ner över kanten rakt mot ett hårt golv. Jag känner hur hjärtat hoppar över ett slag när hans lilla lilla kropp handlöst far mot marken. Är det nu jag kommer förlora honom hinner jag tänka. Tystnad. Sedan ett illvrål. Tack och lov. Jag försöker att snabbt och försiktigt plocka upp honom utan att röra hans rygg allt för mycket i fall han skulle ha skadat den. Känner försiktigt på hand huvud och kropp. Sedan ammar vi. Han verkar må bra. Bjuder på ett leende och rör sig helt obehindrat. Inga tecken på illamående.

Känner hur jag börjar darra i kroppen. Plockar upp telefonen men vet inte vart jag ska ringa först. Prövar vår vårdcentral. Slår fel nummer. Hamnar i telefonkö till en annan vårdcentral. De ska ringa upp mig kl 13 meddelar en automatiskt inspelad röst. Jag ringer Kristoffer. Inget svar. Ringer 1177. Får höra vad jag redan vet och att "det nog är dags att flytta ner sängen". Jag blir skitförbannad. "Du, det behöver du verkligen inte säga till mig" ryter jag och inser att jag nog varit lite väl hård i tonen när rösten i andra änden ursäktar sig och bedyrar att det verkligen inte var så hon menade.

Jaha. Och sedan då. Jo då dagens promenad fick avbrytas på grund av hysteriskt gråt. Sänghelvetet gick inte att skruva ner för jag hittade inte rätt verktygsjävlar så fick lägga madrassfan på golvet i stället. Och ja, behövde jag ens nämna att han vaknade varannan timme i natt?

Men vem vet. Det kanske är nu det vänder....

lördag 2 augusti 2014

Smaken är som baken

Om en månad har vi precis fått tillträde till vårt nya hus. Det ska bli så otroligt härligt och vi längtar en massa kan jag lova. De första två veckorna tänkte vi dock bo kvar i lägenheten (har jag säkert redan skrivit men jag gör det igen) och passa på att måla om och tapetsera om några rum. Tanken är också att vi ska byta ut kakelplattorna på väggen i köket på något sätt eftersom jag verkligen verkligen inte gillar dem. Till skillnad från husets tidigare ägare som verkligen verkligen gillade dem och golvet som går i samma stil (och återkommer i typ halva huset). Nyligen fick jag också reda på att både kaklet och en av tapeterna (som jag verkligen verkligen inte gillar heller) var snordyra. Hepp. Men det spelar liksom ingen roll om det är dyrt eller inte. För kaklet och tapeten kommer ryka ändå. Alla gillar vi olika helt enkelt. 

Bildkälla: Style essentials

torsdag 31 juli 2014

För dig ska jag göra det tusen gånger om

Sju månader har gått. Det är väl ändå rimligt att säga att det nu är tradition för mig att skriva några ord om det vackraste jag har. Min största lycka här i livet. För dig som läser kanske det blir en aning enformigt och du kanske tror att jag snart skulle få slut på superlativ. Eller kanske att jag skulle tröttna. Faktum är att jag knappast ser någon ände på just den här, lovprisande dagboksdelen av mitt skrivande. För hur skulle jag någonsin kunna tröttna på min Aaron? Min älskade skatt.
Juli i Fägrilt
Vore jag poet, skulle jag dikta om glittret i dina ögon. Vore jag författare skulle jag skriva noveller om dina händer, fötter och tandlösa leende. Men jag är varken poet eller författare. Jag är en helt vanligt småbarnsmamma. Som duschar för sällan, sover för lite och äter på tok för mycket godis. Som blir andfådd av att gå till affären och inte varit i närheten av att träna på nära ett år men som ändå orkar bära runt på dig under dygnets alla timmar. Som fortfarande kan känna av sviterna från din raketförlossning men skulle gå igenom samma sak igen för din skull utan att blinka. Du kan vakna varannan eller varje timme natten igenom. Du kan dra mig i håret till stråna släpper. Du kan nypa tag i skinnet på mig med sylvassa naglar så jag får röda märken. Men så ler du mot mig och all smärta försvinner. Du borrar in ditt ansikte djupt i mitt bröst och håller mig så hårt du kan. Och jag kramar dig tillbaka. Du ler mot mig och tänker att jag är rikast i hela världen. 
Juli i Fägrilt
I somras läste jag (äntligen) Flyga drake av Khaled Hosseini. I den boken står det så vackra ord. Och jag önskar att jag kunde skriva lika gripande om dig. Men i brist på egna verser lånar jag av Khaled. För dig ska jag göra det tusen gånger om. 

Idag är du sju månader. Och jag vill göra allt för dig. Inte bara en gång. För dig ska jag göra det tusen gånger om. 


onsdag 30 juli 2014

Just-nu-lista

Här kommer en kort onsdagslista

Idag har jag varit på BVC med Aaron och sedan stuvade vi in oss i bilen (igen) för att fly värmen i stan. 

Jag är bra på (allmänt alltså - inte bara idag) Harry Potter relaterad fakta, vikingar och vikingatiden. Jag vet nog mer än vad som hör till allmänbildningen om både Kungafamiljen, hundraser och näringsvärdet i mjölk. Dessutom är jag en jävel på snappsvisor (inte så att jag sjunger bra, men jag kan väldigt många olika visor). 

Jag vaknade kl 5 eller 6

Och då tänkte jag att jag längtar efter en hel natts sömn (OBS, 5h sammanhängande sömn pga att jag är småbarnsförälder)

Jag är trött och svettig (inte just det sistnämnda nu dock när jag sitter i bilen med ACn på fullt ös)

Mitt senaste köp var ekologisk dinkelgröt till Aaron

För exakt en vecka sedan vid den här tiden höll vi på att förbereda oss för flottärd med min kusin och hennes familj i Revesjö. Min moster hade med sig en riktig festmåltid som vi käkade. Barnen badade med flytväst och de vuxna hoppade från flotten och simmade glatt i land medan jag fotade och försökte skydda Aaron från solen. 

Jag vill att kylan ska komma tillbaka så att Aaron (och jag och Kristoffer) ska kunna sova och leva lite mer normalt. Det här är faktiskt den första sommaren jag kan minnas som jag verkligen har tyckt att värmen och solen varit riktigt jobbig. Jag kan inte påstå att jag njutit speciellt mycket av semestern. Känner mig aningens otacksam över det hela men det har verkligen inte varit min topp 5 semester...

söndag 27 juli 2014

De Halländska fälten gör något med min fantasi

Ibland kan jag få ett ryck och känna att jag skulle vilja skola om mig helt. Säga upp mig från jobbet och satsa på något überkreativt och alternativt. Typ flytta ut på landet och måla tavlor eller skriva långa romaner om vikingar. Eller varför inte fly all hets och satsa på att bli helt självförsörjande. Varje morgon skulle jag gå ut och hämta färska ägg som jag sedan pocherar och äter till nybakt bröd och egenodlad sparris. Sedan skulle jag sätta mig en stund med en god bok, en stor kopp te och en mysig filt samtidigt som jag blickar ut över horisonten. 
år 2010-50
Men så kommer jag på mig själv. Jag gillar ju faktiskt mitt jobb. Och jag är barnsligt glad över tanken på vårt nya hus (som på inget sätt liknar ett självförsörjande hushåll på landsbygden). Just nu skulle jag inte vilja byta ut det för alla tavlor, romaner eller ägg i hela världen. Det är nog bara för att vi just nu är hemma hos mamma och pappa och åker förbi allt sådant som hör en annan tid till som tankarna vandrar iväg så här. Min forna barndom liksom. Och så får jag lite separationsångest över huset som mamma och pappa är i färd med att sälja eftersom det på något märkligt sätt innebär slutet av min barndom. Egentligen är det väl ganska passande. Jag är ju ändå själv mamma nu med ett eget litet barn som snart ska växa upp och börja forma sina egna drömmar. Så det är väl hög tid att jag lämnar barndomen bakom mig och flyttar in i vuxenlivet. 
IMG_2816
Gud. Jag vet att jag svamlar lite nu. Så ni får ha lite tålamod med mig. Kanske är det helt enkelt bara värmen, åskan och de gula, ändlösa, halländska fälten som får fantasin att skena iväg. 

lördag 26 juli 2014

Morgonljus genom skira spetsgardiner

Under vår semester i år har vi gjort allt för att fly värmen och leta svalka och skugga. Främst för Aarons skull men också för vår egen del. Idag är det lördag och det känns otroligt skönt att få vakna upp till ett mjukt morgonljus som lyser in genom skira spetsgardiner på Färgrilt. Efter några dagar på Hylton utan vare sig el eller rinnande vatten är det dessutom som att vi kört rakt in i framtiden. Igår var vi till och med så vågade att vi lyxade till det genom att titta på Sveriges television. 

Joråsåatte. Vi lever verkligen ett riktigt jetsetliv ;)

torsdag 17 juli 2014

2014-07-17

Det är lätt att tro att saker och ting alltid har varit på ett visst sätt trots att tillvaron ständigt är i förändring. Därför tänkte jag skriva en liten uppdatering om saker som Aaron gör nu. Och nej det är kanske inte tal om något underbarn a la Blondinbellas lille 7,5månaders son (som av hennes texter att döma verkar kunna läsa långa romaner, bygga sandslott, alltid sover 19-07 oavsett plats och leker med sin egen iPad). Faktum är att när jag tänker på hennes sätt att skriva om sin son så framstår Aaron som en neandertalare som glatt stoppar allt nytt, gammalt, rent och smutsigt i munnen och som får trycksvärta över hela ansiktet av att "läsa" tidningen 
- men jag är ändå mäkta stolt över hans framsteg ;)
Juli i Sjötorp
Han sitter (nästan) helt på egen hand nu och blir bättre och bättre på att ta emot med händerna på sidorna även om det finns mycket spännande som lockar i närheten. Det är så härligt att se hur han koncentrerar sig på att få hela kroppen att göra som han vill. Ibland verkar han målmedveten och bestämd men många gånger ser han mest förvånad ut, oavsett om han uppnår sitt mål eller ej. 
Juli i Fägrilt
Han sover fortfarande dåligt. Somnar nästan bara i selen. Vagn och bil fungerar ibland men det är ofta inga långpass han gör. Det känns som att jag och Kristoffer ständigt leker sömndetektiver och vi analyserar fram och tillbaka varför något som fungerat tidigare plötligt inte gör det eller gläds de gånger allt oväntat och plötligt flyter på. 
Juli i Sjötorp
Han älskar att bada. Jag tror det hänger ihop med att han nu kan sitta i badet och plaska precis som han vill. De gånger han badar i en diskho hänger han girig över till den icke vattenfyllda delen och gör stora ögon när vattnet från hans del skvalpar över. Eller så testar han arm- och benmusklerna genom att dra sig upp i kranen till han står på ostadiga ben. 
Juli i Fägrilt
Han är ordentligt stark nu men verkar ändå inte det minsta sugen på att ställa sig upp och promenera iväg. (Tack och lov!) Fast det känns inte som att krypandet är allt för många veckor borta. Han är i alla fall duktig på att backa och rotera runt sig egen axel. 
Juli i Sjötorp
Han "pratar" otroligt mycket. Och är glad nästan jämt även om han inte direkt bryter ut i några rungande haha-skratt. Ofta gör han någon form av grymtande ljud så att jag tror att han tar i ändå från tårna för att bajsa men det verkar som att han helt enkelt gillar den typen av ljud. Lite konstigt men ganska roligt också. 
2014-06-27
Han är rätt bestämd med hur han vill ha saker och ting (vilket jag inbillar mig att många, typ alla, bebisar är). Han vill t.ex. helst hjälpa till med både händer och fötter då vi försöker ge honom något att dricka och blir det inte på hans sätt slår han helt sonika bort flaskan med vatten. Han tycker också om att dricka vatten från våra glas och är faktiskt riktigt duktig på det. Välling och ersättning vägrar han dock helt för tillfället. 

I sumarum kan det sammanfattas så här:

Aaron gillar
Bada i badkar eller diskho
Dricka vatten eller juice ur våra glas
De flesta fruktpuréer (vilket gör mig nöjd då jag har gjort egna puréer och frusit in)
Att bestämma
Bärselen
Att "prata" och "sjunga"
Läsa böcker (dvs vända, riva och suga på dem)
Att nysa - han blir superglad efter att han har nyst vilket såklart är helfestligt

Aaron gillar inte
Välling eller ersättning
Havregrynsgröt
Att somna själv
Sova länge
När det är för varmt