söndag 31 januari 2016

Aaron 2år och 1månad

Idag blir Aaron 2år och 1 månad. Hurra för det min älskade lilla skrutt! Jag tror att det verkligen är på tiden med en liten statusrapport.

Mat
Jag måste ju ändå börja att berätta att det faktiskt känns lite lättare med Aarons matvanor just nu. Sedan en tid tillbaka har har börjat gilla ris, kokt potatis, spagetti (fast inte annan pasta) och pannkakor. Det känns sååå mycket lättare! Han hoppas fortfarande över vissa måltider men det känns som att han har ordentligt stor aptit vissa dagar och jag blir liksom helt lugn i själen. Försöker att njuta av det medan det varar. Nästa steg blir väl att övertala honom att återgå till att äta med bestick istället för med fingrarna men jag är som sagt tacksam för den här perioden han hamnat i nu. (Det känns som att mat är en sådan sak som verkligen har varit en stor oro för oss eftersom vi kämpade den första tiden med att han skulle gå upp i vikt. Och det är ju egentligen lite löjligt med tanke på att han aldrig har varit i någon fara, men ibland är det ju så att hjärnan kan liksom låsa fast sig vid en tanke och det är svårt att släppa. Men vi börjar bli bättre på att slappna av tror jag.)

Sömn
Det känns som att han kanske snart är redo att sluta sova middag. På förskolan sover han kanske bara 40min men hemma på helgen kan han sova betydligt längre. Vi brukar väcka honom efter 1,5h. För mig gör det dock inget om han fortsätter att sova middag. Det är nämligen väldigt skönt att själv kunna få en liten paus så där på helgen. Då brukar Kristoffer och jag passa på att se något avsnitt av en serie eller ibland till och med vara lite produktiva utan att behöva ta hänsyn till någon annan än oss själva. Samtidigt känns det som att det blir lite lättare att planera dagarna den dagen vi inte behöver anpassa allt efter hans sömn. Men vi har ingen lust att forcera fram något eftersom han sover så himla bra på natten (peppar peppar). 19.45-07.00 utan uppvak förutom när han är sjuk. Oj vad vi njuter! Känns som att det är betalning för att vi höll ut de första tio månaderna. (Han vaknar såklart till då och då (precis som de flesta barn och vuxna) och gnyr lite, men det är väldigt sällan någon av oss behöver gå in och kolla till honom. Jag vaknar visserligen ändå trots att vi har ett rum emellan oss och dörren till hans rum är stängd, men det är inget som stör mig nämnvärt. Jag ska ju ändå upp och gå på toa en-två gånger nuförtiden.)

Och allt annat
Det känns som att jag är en papegoja som varje vecka upprepar hur fantastiskt jag tycker det är att han pratar så mycket. Men det är verkligen häftigt hur mycket språket utvecklas. Han förstår så mycket. Kan så mycket. Och det är så spännande att lyssna på hans berättelser om vad som har hänt på förskolan och försöka lista ut vad han menar.

Annars försöker vi öva på att sitta på pottan. Ibland går det bra och ibland går det mindre bra. Försöker gå lugnt fram och inte göra så stor sak av det. Ibland kan vi sitta i flera minuter och sjunga sånger, borsta tänderna, "raka" oss, ibland vill han inte alls och så skiter vi i det (no pun intended).

Well. Thats it.
20160123-IMG_6285

fredag 29 januari 2016

Fredagsfundering

För någon vecka sedan satt Aaron och lekte med min väska och hällde ut allt innehåll ut plånboken på golvet. Eftersom det är en så orimligt omständig rörelse för mig att ta sig ner till golvet just nu plus att jag inte tyckte det var någon större grej att se mina kort utspridda över hela golvet så gjorde jag inget åt det där och då. Självklart ville det sig då att det kortet som är mest omständigt att ersätta försvann. Helt borta är det. Eftersom Aaron är väldigt duktig på att slänga saker misstänker jag att det hamnade i soporna. Vi letade därför igenom både vanliga soporna och återvinningen. Utan framgång. 

I alla fall. Det är ju lite jobbigt att lösa det här. Speciellt eftersom jag är ganska ointresserad av att ta tag i problemet. Men hur som helst. Jag fick hem nya papper där jag skulle fylla i signatur och bifoga en bild. Och då slog det mig. Varför kan jag inte skicka in en bild digitalt? Är det någon säkerhetsaspekt som jag inte begriper? Känns väldigt förlegat tycker jag. 

Jaja. Det vad dagens fredagsfundering. I morgon vankas dop för min fina brorson som jag också fått äran att vara gudmor till. Trevlig helg!

onsdag 27 januari 2016

v.36+0

Jag har så svårt att fokusera på något annat än graviditeten just nu. Jag scannar internet efter gravida bloggare och följer hungrigt alla deras tankar och inlägg. Förlossningspodden går på repeat i mina hörlurar och jag letar efter någon annan liknande pod för att stilla mitt begär. Jag känner att jag måste få skriva av mig lite för att inte explodera så vi tar en liten genomgång av läget just nu. Pass upp för avklädd bild på slutet btw!

Jag läser
Jag försöker läsa "Föda utan rädsla" men blir så jäkla irriterad på allt som står där. Det är så mycket generaliseringar. Så mycket som ska vara på ett visst sätt. Så mycket som inte stämmer in på mig. Och så är den skriven med ett genusstänk som känns förlegat. Jag blir också ganska frustrerad eftersom jag inte riktigt förstår vad författaren menar ibland. Hur menar hon tex att jag ska sänka min axlar och slappna av när den där mäktiga överväldigande känslan av att krysta kommer? Jag fattar helt enkelt inte. Måste hitta någon bok som inte gör mig förbannad. Alternativt så kommer profylaxkurser rädda mig och förklara allt :)

Jag lyssnar på
Förlossningspodden och kloka människor inom sjukvården. Jag fokuserar på positiva berättelser och skalar snabbt bort alla som försöker skrämma upp mig. Jag vägrar lyssna på negativa människor eller människor som tror att deras lösning skulle funka även för mig.

Jag känner mig
Tung (vilket är ironiskt att skriva med tanke på boken jag läser). Fast mest tung mentalt. Det tar emot att jobba eftersom mina tankar vandrar iväg hela tiden. Men nu är det bara 1,5 jobbveckor kvar och att säga att nedräkningen har börjat är ju en grov underdrift.

Annars känner jag mig bra i kroppen. Förra gången jag var hos barnmorskan kändes det verkligen som att barnet hade fixerat sig långt ner - precis som Aaron - men den där välbekanta ilande känslan (som om någon försöker bryta sig ut) har dämpats en hel del så nu är jag inte riktigt lika säker. Bbron är annars otroligt lugn och regelbunden i sina rörelser och det gör att jag känner mig ganska lugn också.

Jag och datum
Jag är en ganska logiskt lagt person. En person som vill ha svar. Typisk ingenjör. Även om det inte finns några svar. (Och att få svar om typ datum när det gäller allt som har med graviditet/förlossning/barn att göra är mer eller mindre omöjligt. Sannolikheter funkar, men det finns inga absoluta sanningar.) Därför är det skönt att ha lite konkreta hålltider jag kan lasta av hjärnan med.
- 5 feb är min sista jobbdag. Hurra!
- 6 och 13 feb är det profylaxkurs och mina förväntningar är skyhöga
- 16 feb ska vi in på första kontrollen för att se om det är dags att starta igång förlossningen genom att ta hål på hinnorna.
- 23 feb är BF!
- 28 feb fyller jag 31 år och det här är väl egentligen det enda datumet i hela februari som jag hoppas att bebisen verkligen inte föds på.

Mina favoritdatum som bebisens födelsedatum är annars
160216 - för att det är symmetriskt snyggt
160229 - för att det vore coolt med en nyårsbebis och en skottårsbebis
1603xx - för att bebisen då skulle få en egen månad och för att det ska vara längre ifrån Aarons födelsedag hoppas jag på en marsbebis.

Jag och namn
Vi har inte spikat några namn än och jag är lite lätt stressad av att ha en lång lång lista med tjejnamn men typ inga killnamn.

Jag och förberedelser
Eftersom det där kontrolldatumet kryper allt närmare tänker jag tat det snart börjar bli dags att packa en väska. Jag kollade på vad jag skrev förra gången och tänker att det var en ganska sansad lista. Får se vad vi ska ha med den här gången...

Här kommer en bild på mig och magen i v.35+4. Jag tycker den är vrålsnygg, vrålstor och att jag ser jättesolbränd ut på bilden. 
20160123-IMG_6316

fredag 22 januari 2016

Serietips

I onsdags började vi kolla på SVTs serie "Kampen om tungvattnet". Än så länge har vi bara hunnit med ett avsnitt men det verkar lovande. Bra också att ge sig själv möjlighet att fräscha upp kemi- och fysikkunskaperna. Och till viss del även historiekunskaperna. 

Av någon anledning så känner jag mig lite extra stolt över mig själv varje gång jag ser ett program som inte är på svenska eller engelska. Nu är det visserligen bara andra bekanta språk för mig än så länge. Men oavsett så känns det som att norskan och tyskan adderar lite extra tyngd till historien. Plötsligt är den lite mer äkta på något sätt.

I går började vi också kolla på "Manhattan" eftersom jag tyckte den såg intressant ut när vi scrollade igenom Netflix-listan. Av någon anledning hade jag fått för mig att den skulle handla om när Brooklyn Bridge byggdes. Men nej. Den handlar alltså om Manhattan-projektet. Så nu ser vi alltså på två serier som utspelar sig under andra världskriget. Mycket spännande. Bra också att väga upp den där självgoda känslan jag fick av att kolla på multispråkserie med en überamerikansk. 

torsdag 21 januari 2016

v 35+1

Du vet att du är jävligt gravid och när följande musikslinga får dig att fälla en tår

This time baby, I’ll be bulletproof

Alltså jag kan inte riktigt förklara hur skönt det är att jag känner mig så jäkla förberedd och försedd med verktyg som jag saknade förra gången. Och då har jag ändå inte gjort ett skit. Inte egentligen. Det är bara att jag har lurat mig själv att tro att jag är förberedd.

Nu är jag i alla fall i v.36 och plötsligt känner jag mig tung. Tidigare har jag mest känt mig otymplig, men nu. Nu känner jag att det är tungt på riktigt att röra sig. I tisdags när Göteborg upplevde säsongens första snökaos, var jag tvungen att skotta lite men fick ganska snabbt lägga ner det företaget eftersom jag blev helt matt i ryggen. När jag går i trappor håller jag mig ganska krampaktigt i ledstången. Jag ser mig nog för i snön för att inte halka och går med händerna lite lätt ut så att jag ska kunna ta emot lättare om jag trillar. Jag funderar allvarligt på om jag borde jobba så länge som till den 5 februari just eftersom jag blir så jäkla trött av så lite. Men samtidigt är det som att tröttheten sitter mest i huvudet. För jag har ju liksom inga fysiska problem som hindrar mig (nej, att gå lite långsamt räknas faktiskt inte som fysiska problem tycker jag). Ah, well. Jag vet inte. Jag får se.

Vi var på vårat andra aurorasamtal i går. Känns superbra. Den 16/2 fick vi tid till att göra en första kontroll för att se om tappen är mogen. Någonstans går jag och hoppas på att den ska vara mogen och hon som undersöker mig säger att "ja, allt ser fint ut och du är 4cm öppen så om du vill kan vi starta nu". Då skulle bebisen få födelsedatum 16/2-16 och det är ju så där härligt snyggt och symmetriskt. Bra att lägga fokus på sådana väsentligheter...

Det har känts så fint att att gå på de här aurorasamtalen. Karin som vi träffade har skrivit in en massa bra saker i protokollet som personalen lätt kommer kunna ta del av. (Typ att vi i första hand ska ha en erfaren barnmorska, att jag är nålrädd, och andra småsaker) Och även om förlossningen startar spontant så känns det som att vi har tagit några aktiva beslut för att minimera risken för förra gångens kaos. 

Min enda farhåga nu är att jag ska uppleva allt som "för medicinskt". Jag vill liksom inte känna att jag är en patient. Jag vill känna att jag ska föda barn. Det är lite svårt att beskriva men det känns viktigt för mig att jag kan vara mer med i processen den här gången. Och snart är det dags. Tänk vad häftigt det ska bli!

onsdag 20 januari 2016

Semlor

Jag har börjat utveckla ett extremt stort sug efter mjölk och godis (ej i kombination) på kvällen. Jag har alltid gillat mjölk men nu känns det som att det eventuellt håller på att gå över styr. Godissuget som uppstår efter varje måltid ser jag inte så mycket som ett begär utan som något som jag måste ha för att orka med. Annars blir jag helt apatiskt matt i kroppen.
Semlor
Jag funderar lite om jag ska kombinera dessa två sug till att börja frossa i semlor redan nu. Semlor är ju utan tvekan en av de bästa sakerna jag vet. Jag har ju till och med gjort en film om dem liksom!  Enligt Kristoffer så äter man semlor en dag om året. Enligt mig får man äta semlor med start i januari. När jag ammade Aaron hade jag en sjukligt sockerbehov och jag tror att jag åt typ en semla om dagen under hela februari. Det blev ganska dyrt. Så då började jag att baka egna istället. Då blev det minst en semla om dagen.  Alltså shit. Jag kan knappt skriva om det längre. Känner bara hur begäret efter denna perfekta skapelse växer sig större och större. Gah! Nu till helgen så gör jag en batch.

tisdag 19 januari 2016

ergobaby

Jag satt och gick igenom checklistan inför Bbrons ankomst och kände mig så lugn av att veta att punkten bärsele för länge sedan är avbockad. För oavsett om vi fixat allt det andra eller har ca hundra saker kvar så är bärselen det som jag ser som en livlina under spädbarnstiden. Eftersom vi valde att köpa en ergonomisk bärsele så kunde jag (och Kristoffer) gå omkring med Aaron i den en hel dag utan att bli trött i ryggen. Jag kunde plötligt ha produktiva dagar (tvätta tvätt, sortera bilder på datorn, äta mat i lugn och ro, handla och allt sånt där). Och dessutom kunde jag vara säker på att han andades och behövde inte gå och kontrollera honom en gång i kvarten (vilket jag annars gjorde...) de gånger vi lyckades lägga ner honom så att han sov i sin säng.
Harplinge
Om någon skulle fråga mig om det bästa köpet för Aarons första år så blir alltså mitt svar utan tvekan våran ergobaby bärsele. Oj vad bra den var. Jag ser den redan nu som räddningen inför Bbrons ankomst. Lite som att den är svaret på alla frågor. Lösningen på alla problem. En viss sanning med modifikation kanske :) Men det får oavsett bli dagens tips.

måndag 18 januari 2016

En jordglob

Jag har suttit och försökt få till en film om vårat hus. Eftersom jag inbillade mig att det skulle vara lättare än att skriva massa blogginlägg om hur det ser ut här. (Jag lovade ju i något svagt ögonblick att jag skulle dela med mig av hur det ser ut här men det har ju inte gått så vidare bra med tanke på att jag lovade det för typ ett år sedan...) Well. Det visade sig att det inte var lättare att göra en film. Då blev jag lite uppgiven och tänkte att inget jag vill göra går vägen. Sedan insåg jag att jag eventuellt (eventuellt alltså) överdrev lite (lite, en aning, knappt något...) och bestämde mig att dela med mig av lite i alla fall.

Det blir ingen film men däremot en bild på något som jag har gått och suktat efter i flera år. En jordglob. Kan vara något av de vackraste som finns. Just denna är gjord i GDR och hyfsat inaktuell om man tex vill veta var Ryssland ligger. Men den är desto mer användbar för den som letar efter Sovjetunionen. Jag tycker oavsett att det är en strålande skönhet och att den passar utomordentligt fint ihop med den målade väggen i sovrummet. Extra fin blir den också av vetskapen att den bott i Stigs hus. 
20160106-IMG_5832
P.s. Den kommer mer till sin rätt nu efter att vi har slängt ut pepparkakshuset också... d.s

söndag 17 januari 2016

Om att bryta ihop och komma igen - och få en helt fantastisk helg

Igår var första dagen som jag kände att "nä, fan, jag orkar inte det här". Helt uppgiven (och matt i ryggen) av att bli trött av att resa mig upp, sätta mig ner, resa mig upp, sätta mig ner osv. Denna känsla följdes snabbt av att "och jag kommer ju inte orka det sedan heller när baby Bbron väl har kommit ut". Jag kände mig så ynklig för jag tänkte på allt allt bara var för mycket för mig. Dessutom ser huset ut som kriget så det hjälpte ju inte direkt... Jag orkar inte leka med Aaron så mycket som jag skulle vilja, jag orkar inte göra alla de sakerna som jag hade velat göra, jag känner inte att jag får vila för de gånger jag vilar så är det för att jag är helt slut.

Så hur hanterade jag det? Well. På bästa tänkbara sätt såklart. Jag bröt ihop totalt.

Men. Efter lite fulgråt mot Kristoffers axel så vändes plötsligt helgen från att ha varit ganska tung till att bli superdupermegahärlig. Alltså på riktigt en riktigt fin vinterhelg. (Inte alltid bara dåligt att bryta ihop inför sin man alltså så att han överger alla planer på att automatisera hemmet för att istället helhjärtat ta hand om sin trötta hormonstinna fru och glada energifylld tvååring.) Kolla bara in bildbeviset som kommer här ;)
16-01-1616-01-16
Igår var det några lagom minusgrader och det snöade lätt. Idag var det omkring -20 och vi utnyttjade barnvakten till fullo genom att skicka ut honom och Aaron ordentligt påpälsade i snön. Vi lånade våra grannars pulka och åkte både i fårhagen och i Alebacken (skidbacken som vi bor jämte).
Pulkaåkning
PulkaåkningPulkaåkning Pulkaåkning
Nästa år blir det en riktigt skidsemester bestämde vi. Då är nog Aaron redo att stå på ett par skidor och Bbron kan få ligga nerbäddad i en ordentlig skidpulka. Det ni! Det kommer bli så jäkla bra! (Sa hon som är helt värdelös och ganska rädd för att åka skidor...)
Pulkaåkning

onsdag 13 januari 2016

Gravidlistan

UnderbaraClara hade en så fin gravidlista som jag tänkte sno rakt av. Jag tänkte först att jag skulle lägga upp den efter Bbron fötts men jag hade inte riktigt tålamod till det. Så eventuellt reviderar jag den något i framtiden.
2014-03-30
När blev du mamma? Jag var 28 när jag fick Aaron och skulle fylla 29 (2 månader senare). Av någon anledning kändes det väldigt viktigt för mig innan att kunna säga att jag var 28 och inte 29 när jag fick honom. Så här i efterhand känns det skitlöjligt. Det skiljer ju bara två månader ändå... Med Bbron kommer jag att ha fyllt eller precis fylla 31 år. Låter jättegammat tycker jag men jag känner mig inte speciellt gammal.

Hur många barn har du? En ute och en i magen

Var graviditeterna planerade? Ja. Fast med Aaron så hade vi tänkt börja försöka månaden efter så att han skulle bli ett "första-kvartals-barn" istället för  ett "sista-kvartals-barn". Jag kommer fortfarande ihåg hur förvånad jag var när jag tog det där testet. Och hur besviken jag var för att jag hade blivit snuvad på att planera för att bli gravid. Men med facit i hand är det jätteskönt att det blev som det blev. Med Bbron var vi väldigt noga med att det skulle skilja mer än 2 år. Allt fungerade direkt båda gångerna.

När berättade du om graviditeterna? Kring v.8 båda gångerna tror jag - berättade eftersom jag mådde skitilla och behövde äta på knäppa tider och vi hade gäster hos oss precis då båda gångerna. Väldigt olika upplevelser kring att berätta dock. Första gången ville jag skrika ut det direkt, men då bodde vi ju inte hemma och hade ingen lust att berätta det över telefon. Andra gången kändes det jättesvårt att föra på tal.

Hur många barn vill du ha? Jag har, så länge jag kan minnas, velat ha tre barn. Sedan kom Aaron och jag kunde för allt i världen inte se vitsen med att ha fler barn. Han var ju helt perfekt som han var så varför skulle jag ens våga kräva mer? Men ganska snabbt växte viljan att vilja ge honom ett syskon eftersom både jag och Kristoffer tycker att syskon är så himla härligt. Just nu vet jag inte vad jag hoppas på. I fall det här blir min sista graviditet tänker jag i alla fall njuta järnet.

Tätt ihop eller långt isär?  Minst två år emellan. Helst tre - fast så länge orkade vi inte vänta med Bbron.

Har du oroat dig mycket under graviditeterna? Nej faktiskt inte. Normalt mycket skulle jag tro. Mycket värre oro efter födseln så jag kanske har förträngt om och i så fall hur mycket jag oroade mig. Finns ingen värre oro än den panik jag kan uppleva om jag tror att något ska hända Aaron.

Hur var graviditeterna? Bra och lätta båda gångerna. Några jobbiga veckor med illamående men annars inte alls jobbigt.

Gillade du att vara gravid? Jag älskar att vara gravid! Tycker det är så härligt. Enda som är jobbigt är att jag inte kan gå fort.

Visste du vilket kön det skulle bli? Med Aaron kollade vi och det kändes totalt meningslöst efteråt. Vi hade liksom ingen aning om vad vi skulle göra med informationen så den här gången var vi tydliga med att vi inte ville veta. Känns så mycket bättre faktiskt. Vi blir inte överösta med massa förutfattade meningar om hur pojkar eller flickor "ska vara". Istället kan det bara få vara en bebis som ligger och gror.

Hur var förlossningen? Aarons förlossning var väldigt traumatisk, men kanske mest för Kristoffer som stod bredvid och behövde ringa ambulans och torka upp mitt blod i badrummet. Det jag upplevde som jobbigt var tiden efteråt - dels att amningen inte fungerade men också att jag inte kunde röra mig utan att ha ont. Tror det tog 8 veckor innan jag kunde sluta med smärtstillande och det var ganska påfrestande. Jag är dock otroligt pepp på Bbrons förlossning. Det låter ju galet, men det är lite som att jag är revanschsugen. Sedan har jag också väldigt stor tilltro till svensk förlossningsvård och jag är ju helt läkt i kroppen så det kommer ju lösa sig på ett eller annat sätt den här gången också. Jag är helt enkelt en ärrad upplevelse visare och vet att även om saker och ting känns för jävligt ibland så går det att ta sig igenom dem.

Hur var första bebistiden? Väldigt mycket blandade känslor. Allt var upp och ner. Läskigt och mysigt om vartannat. (Det här är något jag får återkomma till om några månader tror jag...)

Hade ni bestämt namnen sedan innan? Nej. Aaron var ett av förslagen förra gången men vi hade inte bestämt och det har vi inte gjort den här gången heller.

Ett råd till blivande mödrar?
  • Lyssna på förlossningspodden. Börja t.ex. med avsnittet som heter "Barnmorskan som ville dö. Fast utan bedövning" eller "In bed with en barnmorska". Otroligt fin och feministisk pod som verkligen inte delar ut pekpinnar eller levererar skräckhistorier.
  • Gör precis det du mår bra av. Om du vill gå på gravidyoga, vattengympa, profylaxkurs, läsa mängder med böcker, eller ignorera graviditeten totalt så gör det. Ha en plan och var beredd på att överge den helt i fall det inte fungerar - gäller allt från förlossning till tiden efteråt.
  • Köp en ergobaby eller liknande ergonomisk bärsele


tisdag 12 januari 2016

USA-cravings

Jag följer bland annat en blogg som heter A Beautiful Mess. Den innehåller DIY, recept, hemma hos reportage och massa annat. Den är ofta lite för "fluffig" för mig och lite för amerikansk. Och det finns tex inte något i de här bilderna som gör att jag vill slänga ut all min brokiga IKEA-inredning för att byta det mot minigrisar i rosetter. Men. Ändå är det ofta jag drömmer mig bort till staterna när jag scrollar igenom just den här bloggen. Jag längtar efter någon amerikansk anda som jag utan tvekan glorifierar lite väl mycket. Jag vill äta kakan och ha den kvar. Jag vill ha allt det fina med Sverige och allt det fina med USA på samma gång. Jag tänker tillbaka på vår tid i Madison, saknar människorna och saknar enkelheten. Jag saknar att åka i väg till St Vincent de Paul och leta begagnade fotoramar, saknar helgerna när vi år oss igenom Madisons brunch-utbud och så saknar jag någonting som jag inte riktigt kan sätta ord på.
Johan på besökMadison Sourdough20130312-IMG_1200

Någon gång vill jag gärna åka tillbaka och bo där igen. Jag vet varken var eller när eller hur det skulle gå till men jag håller fast vid tanken.
San Francisco

lördag 9 januari 2016

Årets första snö!

Alltså visst är det något speciellt med den första snön? För oss var det ett helt år sedan sist (jag räknar inte med den dagen mellan jul och nyår när det kom lite flingor) och för mig som älskar snö var den ordentligt efterlängtad. Den här lördagen drog vi på oss kläderna och började dagen (efter frukosten) med att skotta uppfarten. Eller ja. Det var väl mest Kristoffer som skottade, Aaron som "klippte gräset" och jag som fotade. Men ändå. Eftersom det inte varit plusgrader var snön också sådär härligt lätt och luftig. Perfekt att kasta upp i luften.
Snö! Snö!
Aaron hade i alla fall jätteroligt och själv gick jag omkring med sådär knäppt harmonisk känsla i kroppen. Sedan är jag också väldigt glad över att jag lyckades buda hem Aaron overall på Tradera veckan innan lucia. Bli liksom helt glad av färgen och så känns den dessutom väldigt varm och bra att ha nu när det är några minusgrader.
Snö!
Efter att ha lekt någon timme åkte jag och Aaron för att hämta ett par nya skor som jag budet hem från Surte. Så nu är vi redo för en riktigt lång och härlig vinter. Hoppas den varar februari ut åtminstone.
Snö!

torsdag 7 januari 2016

Aurorasamtal

Idag var jag och Kristoffer i väg på ett aurorasamtal på Östra sjukhuset här i Göteborg. Det innebar att vi fick prata med en läkare/barnmorska om vad vi skulle kunna vidta för åtgärder för att få en bättre förlossningsupplevelse den här gången. Det var ursprungligen inte vårat eget förslag utan det var något som min gynekolog och också min sjukgymnast rekommenderade att jag skulle ta upp vid inskrivningssamtalet om jag blev gravid igen. Och jag måste säga att jag är så himla tacksam för det och för den svenska sjukvården. Vanligtvis är det främst kvinnor med stor förlossningsrädsla som besöker auroramottagningen eller sådana som haft komplicerade tidigare förlossningar. Vi tillhör väl egentligen inte någon av de grupperna även om Aarons förlossning var traumatisk. (När vi var där fick vi även reda på att det ofta är kvinnor med väldigt utdragna förlossningsförlopp tidigare som kommer dit.)

Hursomhelst. Vi visste väl inte riktigt vad vi kunde förvänta oss. Tänkte att vi kanske skulle få lite bra tips på vad vi kan göra om allt går så fort så att barnet behöver födas hemma. (Vi är ju båda extremt inställda på att det kommer att gå fortare den här gången och alla barnmorskor vi pratat om verkar också vara av den uppfattningen.) Men nej det var lite mer avancerat. Karin som vi träffade hade verkligen läst igenom alla mina journaler och brev som vår BM på MVC skickat och sådde fröet att för oss kanske det skulle vara lämpligt att starta igång förlossningen genom att ta hål på hinnorna när tappen är mogen. Något som vi kanske skulle börja testa någon veckan innan BF. Hon gick igenom hur hela processen skulle gå till och förklarade allt så lugnt och tydligt medan vi bara satt och gapade. Att ta kontrollen över förlossningen på det sättet var verkligen inte något vi ens övervägt, eller fattat var ett alternativ. Medan Kristoffer direkt tyckte att det lät som en fantastisk idé var jag lite mer tveksam. Jag vet inte alls hur jag ska förklara det, men det känns liksom inte som att jag har rätt att bestämma när mitt barn ska få födas. Och så vill jag ju gärna att bebisen ska komma så sent som möjligt och det känns ju som att sannolikheten för det minskar ordentligt med den här planen. Samtidigt vill jag ju på inget sätt att varken jag eller Kristoffer ska behöva gå igenom en så kaotisk upplevelse, som Aarons förlossning innebar, igen.

Den 20/1 ska vi träffa henne igen och lämna besked på hur vi ska göra. Så nu ska vi tänka igenom alla för- och nackdelar, fundera över hur vi känner inför den här planen och bara sortera tankarna lite. Jag vet inte riktigt vad vi kommer att landa i men jag känner mig så lugn och så otroligt peppad inför förlossningen nu. När vi åkte hem efter samtalet var det som att vi båda var fyllda med massa oförklarlig energi och det kändes så fint. (Och då mötte vi ändå en ambulans med blåljusen på och bara log i samförstånd.) Att få prata med någon som är så kunnig, påläst och som verkligen tar sig tid att lyssna är helt fantastiskt. Tanken på att ha en ordentlig plan tilltalar ju också ingenjören i både mig och Kristoffer på ett sätt som jag inte riktigt kan förklara. Inspirerad av alla tankar på planer bokade jag dessutom in oss på en svindyr profylaxkurs så nu känner vi oss mer redo än någonsin.

I morgon ska vi till MVC och kolla hur jag och Bbron mår och jag tror att vi ska börja mäta lite mer nu också (för visst måste det ändå vara dags att kolla det nu?) Jag vet inte om bebisen har fixerat sig än men jag kan i alla fall känna att den har mycket mindre plats eftersom jag inte får så hårda sparkar längre. 


måndag 4 januari 2016

v 32+5

Jag ber på förväg om ursäkt för ett långt inlägg. Det står absolut inget matnyttigt men jag kunde liksom bara inte sluta skriva när jag väl börjat... Sorry.

Jag har nu kommit till det där stadiet som en av mina kollegor lite fyndigt kallar för "jävligt gravid". Min mage är helt absurt stor. Jag äter helt absurt mycket. Och det är absurt nog 50 (+-14) dagar kvar till BF. Jag känner mig inte speciellt tung dock även om jag verkligen funderar en extra gång på om det är något annat jag kan passa på att plocka upp om jag ändå måste böja mig ned.
v 32+5
Det här med mat är lite lustigt tycker jag. För några/någon vecka sedan så kändes det som att jag hade magsäcken uppe i halsen (vilket min BM förklarade beror på att slemhinnorna i svalget vidgas - precis som alla andra slemhinnor i kroppen). Men den där känslan av att det finns något i halsen som säger stopp har liksom nästan helt försvunnit nu. Nu kan jag istället äta väldigt mycket. Och blir snabbt hungrig efter att jag har ätit. Jag kan tex trycka i mig två potatismuffens med schnitzel bara några timmar efter att ha ätit en mastig laxpasta. Och så ganska mycket godis däremellan. Trots att jag intar mitt kvällsmål omkring 21 på kvällen är jag vrålhungrig igen vid strax innan 07 då Aaron väcker oss.

Jag blir ganska lätt trött i ryggen och är därför väldigt nöjd med att jag tog hem mina birkenstock till julledigheten så att jag slipper få ömma fötter dessutom. Men annars mår jag fint i kroppen. Det enda jag kan kan klaga på (och som jag fattade skulle hända redan innan jag blev gravid med Aaron) är att min rumpa totalt vissnat ihop. Sjuk ytligt, jag vet, men jag var väldigt fäst vid min rumpa innan och hade gärna behållt den några år till.

Angående det här med kön förresten. Häromnatten när jag vaknade för att gå på toa fick jag syn på mig själv i spegeln och tänkte "shit vilken stor mage - det måste vara en kille därinne". Vet inte varför men det var i alla fall den starkaste känslan jag haft för bebisens kön än så länge. Jag har nu gått från att tro att det är typ 55% sannolikhet för kille, till typ 70% sannolikhet för kille. Och med tanke på hur jäkla stor magen är nu och hur lång tid som är kvar, så tror jag inte att min livmoder kommer orka vara med i leken lika länge som med Aaron. Den kommer nog se till att allt drar i gång ungefär lagom till dagen innan min födelsedag tror jag. (Men det hade varit väldigt festligt med en skottårsbebis, eller en marsbebis). Det knäppa är ju också att jag inser hur otroligt löjligt det är att försöka gissa bebisens kön genom magens form och storlek. Det finns ju liksom inget som säger att om magen skulle se ut si eller så så skulle det bli en kille/tjej. Det finns heller inga vetenskapliga belägg för att magens storlek skulle avgöra förlossningsdatumet. Ändå så poppar sådana tankar upp i skallen på mig och biter sig kvar.

Jag har någon vag idé om att jag borde träna något för att vara lite snäll mot min kropp. Men bara tanken på att utöva något så simpelt som typ gravidyoga gör mig matt. Och den här gången känns det svårare att komma iväg på någon sådan aktivitet också. Inte bara för att vi har Aaron men också för att vi inte bor inne i stan längre. När vi bodde på Andra Lång låg platsen för mig gravidyoga 5min gravidgångväg bort.  Nu är det en bil/tåg-resa bort... Men jag saknar vattengjumpan. Den var fin och jag är så himla arg på mig själv för att jag missade att anmäla mig i tid.

På torsdag ska vi på aurorasamtal och på fredag är det MVC-besök. Ska bli spännande med båda eftersom det innebär att vi ökar tempot lite i hela förlossningsförberedelsen och det är fint.

lördag 2 januari 2016

Aarons 2015

Dagen innan nyårsafton började jag sätta ihop en film till Aarons 2års dag. Som jag tänkte lägga upp på nyårsafton för att fira. Det var naturligtvis dömt att misslyckas. Jag hann liksom bara inte med det. Men nu så. Nu är den klar. Till tonerna av Your Song dessutom. Tänk vad mycket som hinner hända på ett år. Älskade lilla barn.
Aaron 2 år from Lina Ekholm on Vimeo.

fredag 1 januari 2016

Året som gick 2015

2015 är slut och det är dags för en årssummering. Som vanligt lånad av UnderbaraClara. Enjoy!

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? Nej, vet ni vad. Jag kan inte komma på en enda sak jag gjorde förra året som jag inte redan gjort. Vad märkligt ändå.

Genomdrev du någon stor förändring? Ja... Vårat fantastiska trädgårdsland kan nog se som en förändring och den var ju jag i högsta grad mest den som pushade på. Även om vi båda är så otroligt nöjda med slutresultatet. Här är lite ögongodis på det :)

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Flera. Bland annat min kusin, min lillebror, våra fina grannar och så är det ett gäng som väntar små nykomlingar ungefär samtidigt som vi.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas? Midsommarafton för att jag fick ett positivt gravididtetstest. Bara veckan efter att jag tagit ett graviditetstest som var negativt så det kändes väldigt fint på så många sätt.

Dog någon som stod dig nära? Stig

Vilka länder besökte du? Spanien

Bästa köpet? Förra året köpte vi en kompost och den har verkligen fått jobba i år vilket känns oväntat roligt. Men det låter ju inte direkt speciellt spännande att skriva om. Men ibland är det ju så. Att det där som är det absolut bästa inte låter så himla häftigt och tufft.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Jag få bli gravid gjorde mig väldigt glad, men jag tror inte riktigt att jag har fattat det än.

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016? Att få vara mer lycklig. Första halvåret var ganska okej, men andra halvan av 2015 var ganska trist.

Vad önskar du att du gjort mer? Skrivit. Jag skulle vilja ta tag i mina författardrömmar mer under 2016.

Vad önskar du att du gjort mindre? Varit trött och ledsen

Favoritprogram på TV? Tycker det mesta är skit. Men Downton Abby och Fröken Frimans krig 2 var i alla fall bra.

Bästa boken du läste i år? Kommer inte ihåg en enda bok jag läst nu. Jo vänta. Jag tyckte faktiskt riktigt bra om Vilhelm Mobergs utvandrarna. Fick filmerna i julklapp också så det ska bli spännande att se.

Största musikaliska upptäckten? Jag lyssnar på otroligt lite musik om det inte rör sig om barnsånger. Att Aaron nu har börjat "sjunga" är dock det mest fantastiska jag hört. Detta trots att han bara säger enstaka ord typ " pippi - langstamp - hopp - hej - apa - häst - penga" men det är som att det pirrar till djupt i magen på mig när jag ser hur koncentrerat han försöker. Att vara med på hans förskolas lucia-firande kan också ha varit det bästa jag upplevt i musikväg. Inte för att barnen sjöng speciellt bra, utan på grund av stämningen. Jag får en klump i halsen bara jag tänker på det. Så fint var det.

Vad var din största framgång på jobbet 2015? Ingen. Känns lite som att jag står still och stampar just nu tycker jag. Vet dock inte om det faktiskt är så eller om det är för att jag knappt ska jobba alls under 2016.

Största framgång på det privata planet? Jag tycker att jag blir en bättre och bättre mamma till Aaron.

Största misstaget? Pass

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Mer ledsen helt klart.

Vad spenderade du mest pengar på? Huset gissar jag...

Något du önskade dig och fick? Bli gravid

Något du önskade dig och inte fick? Ja tyvärr ganska mycket. Vissa saker tror jag är sunt att inte få. Men en stor sak som jag önskade att jag skulle få rann bara ut i sanden vilket gjorde mig ganska ledsen.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015? Minns inte riktigt. Jag sa i förväg att jag inte ville fira men sedan när dagen kom så ångrade jag mig djupt att jag inte hade slagit på stort och ordnat ett mega-galej.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Japp...

Vad fick dig att må bra? Aaron - alltid

Vem saknade du? Jag saknade faktiskt ganska många av de vi träffade när vi bodde i USA. Saknar generellt människorna där.

De bästa nya människorna du träffade? Pass...

Mest stolt över? Att jag och Kristoffer är så fina föräldrar. Att vi är sådana som tar oss tid att sitta tillsammans med Aaron på hans rum, tidigt en lördag morgon trots att en av oss kunde passa på att ligga kvar i sängen.

Högsta önskan just nu? Att jag ska få fortsätta att må bra och att det snart blir den 5:e februari så att jag får gå hem.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Jag har många saker jag tänker som nybliven mamma att jag ska göra annorlunda med den här gången. Det mesta handlar om att njuta. Annars har jag faktiskt lite mer ytliga knasiga saker som jag tänker på. Tex så skulle jag vilja köpa upp mig på lite mer genomtänkta plagg i min garderob.

Jag och Kristoffer har också pratat om att vi ska bli bättre på att minska vår köttkonsumtion. Så jag hoppas att vi ska hitta några bra recept som funkar för oss. Vegetarisk tacos, pizza och lasagne gör vi redan bra, men jag hoppas verkligen att vi lyckas vidga matlagningen lite (läs mycket).