Yasuragi, höstfärger och back to work

I morgon börjar jag jobba. Jag smygstartade dock jobbet med att tillbringa större delen av helgen med mina kollegor uppe i Stockholm på Yasuragi. Kändes som en helt okej avslutning på min föräldraledighet även om jag naturligtvis blev en aning sjuk. (Känns som att jag alltid blir sjuk av att vara på spa, men men.)

Vi åkte tåg upp och det var så otroligt vackert hela vägen. Dimma som spelade över alla sjöar och vattendrag, sprakande färger som träden har börjar klä om till och så strålande sol. Ända till vi kom upp till Södertälje i alla fall. Men det gjorde inte så mycket. Jag är som vanligt helt kär i hösten med all dess gyllene prakt. Och Stockholm är ju också en så himla fin stad även om jag aldrig fattar var jag befinner mig. (Det är som att jag har någon form av lokalsinnesdyslexi just för Stockholm, och Centralen speciellt.)

Tycker alltid att min fantasi vandrar iväg när jag åker tåg och jag börjar fundera över hur det skulle vara att bo på vissa ställen. Finns ju så många vackra platser i Sverige och världen som jag aldrig kommer bo på. Jag påpekade detta för min kollega som jag satt bredvid och efter det kändes det som att han kollade väldigt konstigt på mig. Som om jag kanske varit ledig lite väl länge eller något. Jaja.

Anyways. Tillbaka till allvaret alltså. Jag grät en skvätt över det eftersom jag känner att jag kommer missa så otroligt många fina stunder med Aaron. Men jag försöker att inte tänka för mycket på det. För då blir det alldeles för jobbigt.