onsdag 1 oktober 2014

Nio månader

Vet du om att du är fantastiskt? Förstår du vilken underbar liten människa du är? Kommer du någon gång inse hur mycket glädje du har skänkt mig?

När jag är med dig så öppnar du gång på gång mina ögon för världen. Du får mig att häpnas över all den nyfikenhet som bor i människan. Du får mig att vilja bli en bättre person. Du får mig att försöka lite hårdare. Om och om igen. Du lär mig vad som verkligen är viktigt här i livet. Jag famlar efter ord på min tacksamhet och kärlek men det är som att alla världens vackraste dikter inte räcker till. 

Dina klara blå ögon som fångar min blick. Ditt skratt när du är glad. Dina tårar när du är ledsen. Dina händer som sträcker sig mot mig. Dina nya ljud som du prövar med rynkad panna. Dina starka små ben som försiktigt övar upp sig mot allt som de kommer nära. 

Hur ska jag någonsin kunna vara tillräcklig för dig? Hur ska jag kunna hålla din hand genom livet men samtidigt låta dig pröva dina egna vingar?

Du är min stora skatt. Min största lycka i livet. Varje dag berättar jag för dig att jag älskar dig. Det ska jag fortsätta att göra. Så länge jag har luft i mina lungor. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varsågod - skriv några peppande ord!