torsdag 20 november 2014

Flyttkaoset

Jag är mäkta trött på alla våra flyttlådor som står och skräpar överallt. (Bara tanken på att komma hem till dem gör mig på lätt dåligt humör.) Det känns som att vi har hållit på och flytta i en halv evighet. Jag vet ju att det har en naturlig förklaring. Redan innan vi flyttat in i huset visste vi nämligen att det var två rum som vi ville göra vid ganska omgående men inte hann med före flytten och därför väntade vi medvetet med att packa upp ett gäng lådor. Men även om jag vet det så är det inte utan att jag tycker att det är tråkigt att kolla på alla lådorna varje dag. 
Med det sagt så är det väldigt skönt att tänka på att vi snart äntligen kan packa upp det sista (ja, minus det lasset som står förvarat hos mamma och pappa och sol vi inte alls vet var vi ska göra av för tillfället) och börja flytta in på riktigt i gästrummet och i vardagsrummet. Ja och i resten av rummen där några av lådorna stått och väntat. 

Det ska i alla fall bli väldigt spännande att komma hem och se slutresultatet från allt jobb som målaren gjorde nu medan vi varit i Spanien. Vi har valt att måla vardagsrummet nästan vitt och tapetsera gästrummet med Ferm Livings gråa Harequin-tapet och jag håller tummarna för att det blev riktigt riktigt bra. Såklart. 

fredag 14 november 2014

Om kaffe och te och "kan själv" och allt möjligt annat

Okej, ni får ha lite tålamod med mig nu. Jag började skriva på ett inlägg som egentligen skulle handla om kaffe och te men som slutade med något helt annat. Märkligt hur tankarna kan vandra iväg ibland. Hursomhelst så kunde jag inte riktigt med att radera det i slutändan. 

Det är lite lustigt men om någon frågar mig vad jag vill ha (te eller kaffe t.ex) och lägger på en ton som antyder att de vet att jag vill ha det ena. Typ "Lina du dricker väl kaffe?" Så blir jag genast tonårs-oresonlig och ska definitivt INTE ha det som den ledande frågan antyder. Jag förstår egentligen inte varför jag gör på det sättet. Jag antar att det handlar om att jag vill fatta ett beslut själv. Eller jag vill tro att jag fattar ett beslut själv åtminstone. Eller kanske beror det bara på att jag blir sjukt störd när folk ska berätta för mig vad jag tycker och tänker, och att detta på något knasigt sätt komprimeras i en kopp het dryck. Men nu när jag styrt in tanken på det spåret så slår det mig att det där med att anta saker och ting åt mig är något som verkligen får mig att reagera starkt. Och i slutändan handlar det om att jag inte vill att någon ska tala om för mig hur jag ska leva och tycka (bara en av anledningarna till varför jag hatar ordet "man" btw). Självklart inser jag det är lite absurt. Vi vill väl alla tro att vi är fria att fatta beslut själva. Tro att vi är några oslipade diamanter och att vi är helt unika. Att just våra val och plågor är speciella undantag i mänsklighetens historia. När vi i själva verket är kopior, summan av vad vår omgivning gjort med oss, genetiska cocktails av varierande smak och flockdjur som lyder efter strikta sociala regler. 

Jaja
Glad fredag på er alla kaffe- och tedrickare därute. 

tisdag 11 november 2014

Semestervykort

Hola!
Nu befinner vi oss hos svärföräldrarna, svägerskan och Nico i Fuengirola. Resan hit ner gick galant och nu njuter vi mest av att göra ingenting. Idag har det regnat så jag bokade in mig på en skönhetssalong för att göra en fet ansiktsbehandling. Så nu ser jag lite lagom tillknycklad ut i ansiktet men det är helt okej. Än så länge tycker jag dock att Novembervädret i Spaken är helt klart att föredra jämfört med Novembervädret i Sverige.

Det är i alla fall väldigt lyxigt att få komma hit till Hotell Karlsson och bli ordentligt ompysslade. Eget rum, massa god mat och näst intill obegränsat med barnpassning. Aaron är sjuk men lika glad ändå och tycker att Nico är ungefär den mest intressanta människan i hela världen just nu. Tur då att Nico också är ungefär världens bästa barnvakt dessutom.

Jag tror att det kommer bli några ganska lugna dagar här. Vi har varken listvis med aktiviteter eller ändlösa timmar på stranden inplanerat. Mest vill vi ju bara träffa familjen så mycket som det går. Fast några utflykter hoppas vi såklart ändå att vi ska hinna med.

Nu är det dags att ge sig ut till den lokala mercadonan och införskaffa mat och ett par nya pjux till mig. Adios!