onsdag 13 augusti 2014

Den gången då han föll ur sin spjälsäng

Det har hänt mycket med Aarons utveckling den här veckan. Han kryper ganska obehindrat och är ruggit snabb så fort jag vänder bort blicken. Snart måste vi flytta ner spjälsängen ett snäpp för jag börjar oroa mig för att han ska klättra över. Två nätter i rad har han dessutom sovit riktgt riktigt bra och det är en så obeskrivligt skön känsla.

Så hände det tillslut ändå. Det där som absolut inte får hända. Jag skulle ta på min mina stumpar medan Aaron underhöll sig själv i spjälsängen. Plötsligt ser jag hur han sakta sätter sig upp och sedan tar tag i kanten på sängen och drar sig upp till stående. Sedan början han med sin favoritsysselsättning. Att studsa. Jag rör mig på tok för långsamt och vad hjälper det att skrika nej när ens barn redan har dykt halvvägs ner över kanten rakt mot ett hårt golv. Jag känner hur hjärtat hoppar över ett slag när hans lilla lilla kropp handlöst far mot marken. Är det nu jag kommer förlora honom hinner jag tänka. Tystnad. Sedan ett illvrål. Tack och lov. Jag försöker att snabbt och försiktigt plocka upp honom utan att röra hans rygg allt för mycket i fall han skulle ha skadat den. Känner försiktigt på hand huvud och kropp. Sedan ammar vi. Han verkar må bra. Bjuder på ett leende och rör sig helt obehindrat. Inga tecken på illamående.

Känner hur jag börjar darra i kroppen. Plockar upp telefonen men vet inte vart jag ska ringa först. Prövar vår vårdcentral. Slår fel nummer. Hamnar i telefonkö till en annan vårdcentral. De ska ringa upp mig kl 13 meddelar en automatiskt inspelad röst. Jag ringer Kristoffer. Inget svar. Ringer 1177. Får höra vad jag redan vet och att "det nog är dags att flytta ner sängen". Jag blir skitförbannad. "Du, det behöver du verkligen inte säga till mig" ryter jag och inser att jag nog varit lite väl hård i tonen när rösten i andra änden ursäktar sig och bedyrar att det verkligen inte var så hon menade.

Jaha. Och sedan då. Jo då dagens promenad fick avbrytas på grund av hysteriskt gråt. Sänghelvetet gick inte att skruva ner för jag hittade inte rätt verktygsjävlar så fick lägga madrassfan på golvet i stället. Och ja, behövde jag ens nämna att han vaknade varannan timme i natt?

Men vem vet. Det kanske är nu det vänder....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varsågod - skriv några peppande ord!