Ibland kan jag få ett ryck och känna att jag skulle vilja skola om mig helt. Säga upp mig från jobbet och satsa på något überkreativt och alternativt. Typ flytta ut på landet och måla tavlor eller skriva långa romaner om vikingar. Eller varför inte fly all hets och satsa på att bli helt självförsörjande. Varje morgon skulle jag gå ut och hämta färska ägg som jag sedan pocherar och äter till nybakt bröd och egenodlad sparris. Sedan skulle jag sätta mig en stund med en god bok, en stor kopp te och en mysig filt samtidigt som jag blickar ut över horisonten.
Men så kommer jag på mig själv. Jag gillar ju faktiskt mitt jobb. Och jag är barnsligt glad över tanken på vårt nya hus (som på inget sätt liknar ett självförsörjande hushåll på landsbygden). Just nu skulle jag inte vilja byta ut det för alla tavlor, romaner eller ägg i hela världen. Det är nog bara för att vi just nu är hemma hos mamma och pappa och åker förbi allt sådant som hör en annan tid till som tankarna vandrar iväg så här. Min forna barndom liksom. Och så får jag lite separationsångest över huset som mamma och pappa är i färd med att sälja eftersom det på något märkligt sätt innebär slutet av min barndom. Egentligen är det väl ganska passande. Jag är ju ändå själv mamma nu med ett eget litet barn som snart ska växa upp och börja forma sina egna drömmar. Så det är väl hög tid att jag lämnar barndomen bakom mig och flyttar in i vuxenlivet.
Gud. Jag vet att jag svamlar lite nu. Så ni får ha lite tålamod med mig. Kanske är det helt enkelt bara värmen, åskan och de gula, ändlösa, halländska fälten som får fantasin att skena iväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varsågod - skriv några peppande ord!