torsdag 25 september 2014

He's her lobster

Idag var det 9 år sedan jag hookade up med den här killen. Charming indeed.
Aningens suddig bild men tycker ändå att den är så himla härlig. Har snott den från mästerfotografen Ida. Tror att det är den första riktiga parbilden på oss båda. Det var i alla fall den som Facebook tog upp när vi förlovat oss. Antar att det borde säga något om oss...

Nä men på riktigt. Om jag ska vara lite allvarlig så tycker jag det är fantastiskt. Tänk vad mycket roligt vi varit med om tillsammans redan. Det är så häftigt att få vara tillsammans med någon som väger upp för alla mina dåliga sidor. Som kompletterar och förgyller mitt liv. Varje dag. Att få vara tillsammans med någon som jag vet att jag kan lita på till 100 procent. Som alltid är Team Lina trots att jag kan vara en pain in the ass. Och som jag dessutom fått ynnesten att skapa min egen familj tillsammans med.

Jag älskar dig så otroligt mycket Kristoffer.

onsdag 24 september 2014

En onsdagslista

Här kommer en lista snodd från den här liljan

Jag kan snart börja sätta upp lite tavlor i huset.

Jag vill börja jobba i trädgården. Anlägga upphöjda odlingsbäddar, sätta lökar, plantera magnolia och japansk körsbär, såga ner plommonträden som ändå inte bär frukt och framförallt så vill jag få iordning komposten. 
år 2011-111

Jag borde strukturera upp amningen bättre men hjärtat sätter stopp för det. 

Jag har städat hela huset så gott jag kunde samtidigt som jag försökte mota bort en nyfiken liten pojke från ångtvätten. 

Jag skulle vilja gå en lång tur på stan och köpa massor av nya kläder för cirka obegränsat med pengar. 

Jag gillar att plocka iordning i huset på kvällen så att det är alldeles lugnt och städat när jag kommer upp på morgonen. 

Jag älskar när jag kan få Aaron att skratta med hela kroppen. 

Jag måste verkligen ta en dusch. 

Jag behöver faktiskt köpa nya byxor eftersom jag numera bara äger 1 par trasiga jeans, 1 par för stora jeans och 1 par mysbyxor - knappast några konkludera alltså. 

Jag får tårar i ögonen av den här videon


Jag har inte någon frisyr att tala om längre och jag saknar både mitt korta hår som ändå kunde bli till en frisyr och mitt långa skatbo till hårsvall. 

Jag kan inte förstå hur en av nycklarna till vitrinskåpet bara kunde försvinna. Trodde att vi skulle hitta den nu i flytten men den är totalt borta. 

Jag vill inte att min föräldraledighet ska vara slut riktigt än!

Jag borde inte äta så vansinnigt mycket godis men jag kan helt enkelt inte låta bli. Är bara konstant hungrig och sötsugen.

Jag gillar inte ljudet av porslin som river mot varandra. 

Jag älskar inte att sova ensam utan Kristoffer. Är så himla mörkrädd och tycker det är totalt onödigt att han är på konferens i flera dagar just nu. Varenda litet ljud får mig att hoppa högt och när jag sedan upptäcker att dörren varit olåst när jag trott att den var låst så skenar verkligen fantasin iväg med mig.

Jag behöver inte
buda på precis första bästa overall som dyker upp på tradera och betala överpris för den, men det verkar som att jag tydligen gör det ändå...

Jag måste inte 
ställa Aaron i kö till alla förskolor i Alafors men det skulle kännas lite tryggare om han gjorde det.




måndag 22 september 2014

Två veckor kvar

Om två veckor börjar jag jobba igen. Det känns faktiskt helt sjukt. Och jag tycker inte att jag är det minsta förberedd på det. Visst ska det bli lite skoj att komma tillbaka och sätta tänderna i något spännande projekt, träffa mina härliga kollegor och kanske luncha med någon kompis i stan medan vi pratar om hur det är att börja jobba igen. Men mest känns det läskigt. Läskigt för att jag är rädd. Jag är rädd för att jag kommer att missa så mycket i Aarons utveckling. Jag är rädd för att plötligt inte känna mig lika behövd. Jag är rädd för att alla de där små spontana skratten och mysstunderna som vi har tillsammans ska försvinna. 

Och så är jag lite rädd över hur det ska gå med amningen. Min tanke är att jag drastiskt ska minska ner på amningen till typ två gånger om dagen. Morgon och kväll. Före jag går till jobbet och sedan när jag kommer hem från jobbet. Men jag vet inte. Vi kanske blir tvugna att sluta helt. Trots att det faktiskt är en av de bästa sakerna jag vet. För tillfället överkompenserar jag istället amningen och ammar ofta och länge när Aaron vill. Jag låter honom somna vid bröstet trots att jag vet att det är en dum idé. När han vaknar på natten ammar vi direkt och jag bryr mig inte ens om att försöka söva honom på något annat sätt. Det är liksom som att jag försöker njuta extra mycket medan den här tiden fortfarande varar. Medan vi fortfarande har det här alldeles speciella bandet som aldrig någonsin kommer tillbaka. 

Usch. Helt sentimental är jag. Och emellanåt kryper sig en elak liten tanke in i skallen på mig att jag är missunnsam som vill ha Aaron för mig själv. Att jag liksom ställer mig i vägen för Aarons och Kristoffers mysiga stunder ihop. 

Jaja. Förhoppningsvis kommer jag att läsa det här om någon månad eller två och skratta åt mig själv. Skratta åt att all den där ångesten jag kände var helt i onödan. 

fredag 19 september 2014

Fredagsmix

Det är svårt att hitta tid till att blogga för tillfället. All energi ägnas nämligen åt uppackning (hur lång tid kan det ta att packa upp cirka en miljard flyttlådor egentligen?!) när jag inte har en liten herre som drar i byxorna på mig eftersom han inte är helt nöjd med att leka själv på golvet. Jag har med andra ord konstant ont i ryggen av allt bärande men det är rätt okej ändå. För jag får faktiskt vila rätt bra på natten. Sedan vi flyttade sover nämligen Aaron numer i eget rum och det känns som att vi alla tre är vinnare på det. Han sover ofta längre pass och det är så otroligt skönt att inte behöva gå upp en gång i timmen eller varannan timme. Att få sova 00-06 liksom! Oh the dream! Hoppas att det kan få hålla i sig.
Fägrilt

Jag skulle vilja visa hela huset, men som sagt. Tiden räcker inte riktigt till till det. Men några saker jag älskar än så länge:

  • Vårt gigantiskt stora kök (minus kaklet då) med rejäla arbetsytor (sedan jag fått undan flyttkartongerna) och ruskigt effektiva induktionsspis
  • Vår ljusa matsal (eller salongen som vi också funderar på att kalla den) med massa fönster och högt i tak. Den kommer bli så himla fin när vi fått in nya bordet och mina älskade thonet-stolar. (FYI jag och Kristoffer kompromissade och valde de helt svarta varianterna is stället för de med rotting som jag egentligen suktar efter men det känns bra)
  • Aarons rum. Alltså det kommer bli så himla fint när vi fått upp lite tavlor, en taklampa och sånt där. 
  • Vårat sovrum. Vårat egna sovrum. I vilsamt grönt och med dubbeldörrar som ger sån där lyxig hotellkänsla.
Fägrilt
Jaja. I helgen ska vi försöka packa upp lite mer och jag ska se om jag kan få ordning på den befintliga komposten. 
Fägrilt
Happy Friday!

måndag 15 september 2014

Tell me why I don't like Mondays

Idag känner jag mig rätt förbannad. 

Jag är förbannad på att nästan 13% av de som röstade valde att rösta på SD. Att alla de där personerna tycker att minskad invandring är viktigare miljö, jämlikhet, solidaritet, kunskap och förståelse. Att de på riktigt tror att minskad invandring på något magiskt sätt skulle lösa alla våra andra samhällsproblem. 

Jag är förbannad på att den sittande regeringen (M speciellt) inte kunnat mota bort rasisterna. Och att de under sina åtta år vid makten inte gjort mer. Visst vi har klarat ekonomin bättre än de flesta andra länder men det är liksom inte tillräckligt för mig. Pengar hamnar nämligen ganska långt ner på min lista över vad som är viktigt inom politiken. Och hur kan Reinfeldt (som jag faktiskt tycker har varit en otroligt bra stadsminister trots att jag inte röstar på M) misslyckats så fatalt med att något till sina väljare?

Jag är förbannad på att S inte lyckats hitta en bättre statsministerkandidat. Jag menar hur jävla svårt kan det vara för Sveriges största parti att skaka fram någon med liiiite mer ERFARENHET och karisma?

Jag är så innerligt trött och förbannad på att högersidan bara radar upp exempel efter exempel på hur fantastiskt bra den svenska ekonomin går men samtidigt verkar helt blind för allt som INTE har så värst mycket med ekonomin att göra (som typ hur klasskillnaderna ökar, kunskapsnivån sjunker, rasismen breder ut sig och miljöskyddet inskränks). Att de lånar SDs retorik och pratar om S, V och MP som vänsterextremister. 
Och sedan har vi vänstersidan i andra änden som ömsom pekar ut alla brister som de tycker att högersidan åstadkommit och ömsom varnar för rasismen. Men ingen GÖR ju någonting! Istället för att med gemensamma krafter försöka komma till botten med hur i hela helvete ett så förhållandevis välbärgat, jämställt och öppet land som Sverige på bara några ynka år låtit ett litet missnöjesparti bli Sveriges tredje största. Ett parti som hotar och ljuger. Ett parti med fler skandaler än jag kan hålla ordning på. Ett parti som bara växer och växer trots allt ljug, hot, skandaler och lägliga minnesluckor. 

Nä fy fan för årets val. En genomrutten vinnare men mest bara en jäkla massa förlorare. 

Edit: Vad i helv... Såg precis resultatet i den rådgivande folkomröstningen om trängselskatt. Hur fan tänker Göteborg?! 

torsdag 11 september 2014

Rösta!

Idag har jag röstat
Revesjö
Jag har röstat med hjärtat
och inte med missnöjet
Jag har röstat med samvetet
och inte med plånboken
Jag har inte röstat för att det var lätt (för det var det)
utan för att förändring är svårt
Och om jag inte gör något, hur kan jag då förvänta mig att andra ska göra det?

Jag vill bo i ett Sverige som strävar efter att vara bäst. Som inte säger att det är tillräckligt jämställt nu. Som inte säger att att vi minsann gör tillräckligt för miljön nu. Ett Sverige som inte accepterar förtryck. Det är så jag vill att mitt Sverige ska se ut. Idag kan du också använda din röst. Se till att den hörs.

Tips: Läs och inspireras av bland andra Clara, Emma, Elsa och Emily under hashtaggen #imittsverige

onsdag 10 september 2014

Om blogginlägg och bröllopsbilder

Det är lite glest mellan blogginläggen just nu. Vi är ju i full färd med att ordna med allt som hör den här flytten till (dessutom är jag sjuk så allt går vääääldigt långsamt för mig). Vi bestämde oss nämligen att vi skulle göra iordning tre rum innan vi flyttade så därför valde vi att ha två veckors överlapp mellan flytten från lägenheten till huset. Känns väldigt klokt så här i efterhand. Det som vi har gjort är att måla vad som ska bli Aaron rum, den blivande matsalen och mitt och Kristoffers sovrum. Egentligen är det framförallt kontoret/gästrummet som faktiskt har varit i behov av en renovering - de andra rummen handlar mer om att vi ville anpassa efter vår egen smak - så det kanske verkar lite konstigt att vi inte ens har börjat med det. Men det rummet känns ju inte lika viktigt så därför tänkte vi vänta lite med det. Dessutom blir det rummet ett lite större projekt eftersom vi vill byta både tapet och golv. Hursomhelst. Det är ju inte riktigt färdigt än men oj vad bra det blir än så länge. Aaron rum blir verkligen jättebra och det känns som att matsalen kommer få väggar som är båda spännande och lugna på samma gång. Jag ska visa massa bilder sedan. Helst hade jag velat göra en klassiskt före/efter bildserie men vi missade att ta en del bilder så vi får se hur det blir med det. Till dess får ni hålla till godo med lite bilder från helgens fantastiska bröllop som vi var på.

Det var nämligen så att (numera) herr och fru Gårdinger bjöd in till fest i dagarna tre (typ) i vackra Nora. Fantastiskt vackert bröllop och dessutom var det någon form av rekord i antalet barn som var närvarande. I vanliga fall brukar ju det eventuellt vara en eller två familjer som har med sig en liten nyföding men jag tror jag fick ihop det till minst tio stycken små bebisar. Kul var det i alla fall och det gick över förväntar att ha med Aaron och låta honom sova i vagnen under middagen. 
På bröllop i NoraPå bröllop i NoraPå bröllop i NoraPå bröllop i NoraPå bröllop i Nora