söndag 31 januari 2016

Aaron 2år och 1månad

Idag blir Aaron 2år och 1 månad. Hurra för det min älskade lilla skrutt! Jag tror att det verkligen är på tiden med en liten statusrapport.

Mat
Jag måste ju ändå börja att berätta att det faktiskt känns lite lättare med Aarons matvanor just nu. Sedan en tid tillbaka har har börjat gilla ris, kokt potatis, spagetti (fast inte annan pasta) och pannkakor. Det känns sååå mycket lättare! Han hoppas fortfarande över vissa måltider men det känns som att han har ordentligt stor aptit vissa dagar och jag blir liksom helt lugn i själen. Försöker att njuta av det medan det varar. Nästa steg blir väl att övertala honom att återgå till att äta med bestick istället för med fingrarna men jag är som sagt tacksam för den här perioden han hamnat i nu. (Det känns som att mat är en sådan sak som verkligen har varit en stor oro för oss eftersom vi kämpade den första tiden med att han skulle gå upp i vikt. Och det är ju egentligen lite löjligt med tanke på att han aldrig har varit i någon fara, men ibland är det ju så att hjärnan kan liksom låsa fast sig vid en tanke och det är svårt att släppa. Men vi börjar bli bättre på att slappna av tror jag.)

Sömn
Det känns som att han kanske snart är redo att sluta sova middag. På förskolan sover han kanske bara 40min men hemma på helgen kan han sova betydligt längre. Vi brukar väcka honom efter 1,5h. För mig gör det dock inget om han fortsätter att sova middag. Det är nämligen väldigt skönt att själv kunna få en liten paus så där på helgen. Då brukar Kristoffer och jag passa på att se något avsnitt av en serie eller ibland till och med vara lite produktiva utan att behöva ta hänsyn till någon annan än oss själva. Samtidigt känns det som att det blir lite lättare att planera dagarna den dagen vi inte behöver anpassa allt efter hans sömn. Men vi har ingen lust att forcera fram något eftersom han sover så himla bra på natten (peppar peppar). 19.45-07.00 utan uppvak förutom när han är sjuk. Oj vad vi njuter! Känns som att det är betalning för att vi höll ut de första tio månaderna. (Han vaknar såklart till då och då (precis som de flesta barn och vuxna) och gnyr lite, men det är väldigt sällan någon av oss behöver gå in och kolla till honom. Jag vaknar visserligen ändå trots att vi har ett rum emellan oss och dörren till hans rum är stängd, men det är inget som stör mig nämnvärt. Jag ska ju ändå upp och gå på toa en-två gånger nuförtiden.)

Och allt annat
Det känns som att jag är en papegoja som varje vecka upprepar hur fantastiskt jag tycker det är att han pratar så mycket. Men det är verkligen häftigt hur mycket språket utvecklas. Han förstår så mycket. Kan så mycket. Och det är så spännande att lyssna på hans berättelser om vad som har hänt på förskolan och försöka lista ut vad han menar.

Annars försöker vi öva på att sitta på pottan. Ibland går det bra och ibland går det mindre bra. Försöker gå lugnt fram och inte göra så stor sak av det. Ibland kan vi sitta i flera minuter och sjunga sånger, borsta tänderna, "raka" oss, ibland vill han inte alls och så skiter vi i det (no pun intended).

Well. Thats it.
20160123-IMG_6285

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varsågod - skriv några peppande ord!