



Det var första gången jag var borta från Märtha och det var en ren pina - för brösten. Till skillnad från första gången jag lämnade Aaron så var jag helt lugn rent mentalt den här gången. Men satan vad ont det gör att inte å amma på nästan tolv timmar när jag är van att amma varje 2-4:e timme. Det var några kompisar som hade sina pyttesmå bebisar med och vi skojade om jag jag kunde låna dem eftersom min bröstpump var trasig. Men det kändes liksom inte helt okej att för någon att låta det bli mer än ett skämt.




Anyways. Jag hamnade vid ett festligt bord och vi skrattade oss igenom sittningen. När det blev dags att bryta upp agerade jag lite fylletaxi, tog några korta varv på dansgolvet och sedan körde vi hem (typ 30-40min) för att avlösa de stackars barnvakterna (Kristoffers föräldrar). De är inte typen som klagar men de hade ju inte haft en lugn och harmonisk kväll direkt. "Nu vet jag hur det är för de som har kolikbebisar", sa Kristoffers mamma. Stackarna. Och stackars Märtha.

Mamma ska aldrig lämna dig igen, viskade jag till henne idag, halvt på skämt halvt på alvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varsågod - skriv några peppande ord!