Väldens bästa fyller år idag

Idag fyller Kristoffer år! Yay och hurra för honom. Visst känns det som en stor klyscha att skriva att han är den bästa pappan för våra barn. Men det är han. Det känns som att de har dragit storvinsten på föräldralotteriet.

Kristoffer är min bästa vän. Han är den som klarar av både mina goda och dåliga sidor. Han är den som peppar mig när jag känner mig nere. Han är den som jag är lycklig över att lägga mig hos varje kväll och vakna med varje morgon.

Jag älskar dig. Grattis på födelsedagen!

28 dagars plankning

Idag går vi in på dag 17 på min och Kristoffers 28 dagars plankningsutmaning (läs om utmaningen här till exempel). Helt sjukt faktiskt. Det är så jääääääkla tungt. Jag känner mig typ svettig och svimfärdig efteråt men samtidigt så nöjd med mig själv som håller ut. Jag profylaxandas och tänker att jag minsann har tagit mig igenom två förlossningar så lite planka ska jag väl fixa också. Tyvärr tror jag att jag har nått min gräns vad gäller hur länge jag orkar planka. 2 minuter är just nu så lång tid som jag klarar att hålla positionen utan att jag gör den fel. men jag tänker att jag får fuska lite sedan och göra upprepningar istället för sammanhängande pass. Jaja.

Förutom att det är jobbigt som fan så är det ganska kul. Kul att känna att vi gör något. Och att vi gör något tillsammans. Det kan jag sakna lite. Den där tiden vi hade ihop före barn när vi kunde träna tillsammans. Det hände visserligen bara under en väldigt väldigt kort period men det kändes energigivande. För mig var det perfekt att träna (springa) med Kristoffer eftersom han är så peppande och säger precis vad jag behöver höra. Vi kunde springa i ett tempo som var vila för honom och lagom fort för mig. Ofta när vi sprungit klart vår gemensamma runda kunde han ta ett varv till i högre tempo. Eller så såg han våra passa som sina lite lättare dagar.

Annars föredrar jag att springa själv. Och ofta vill ja springa utan musik i öronen. Bara fokusera på andningen och att sätta ner ett ben framför det andra. Tävla mot mig själv liksom. Och inte behöva anpassa mitt tempo efter någon annan.

Saker Kristoffer sagt som får mig att känna mig aningens mindre värdelös

"Lina. Jag har känt dig i elva år. Jag vet att det inte är så här du är"

En lista om Kristoffer

Här kommer en lista, snodd av Sandra, om Kristoffer (och mig). Kryddad med allehanda bilder. Som ett led i mitt nyårslöfte att försöka visa min uppskattning för Kristoffer lite mer :)

Hur länge har ni varit ihop?
10 år den 25/9


Hur träffades ni?
Han var ordförande i VNollK - föreningen som tar hand om mottagningen av V-studenter när jag började plugga på V. Nollningen på V håller på i fem veckor och vi pratade knappt med varandra under den tiden. Det var så mycket annat skoj som hände runt omkring så vi upptäckte liksom inte riktigt varandra. Är ju liksom omkring 130 nya studenter som börjar varje år... Men så på den avslutande Nollmiddagen så upptäckte vi liksom varandra. Jag snodde hans hatt (hans farfars gamla så han var livrädd att jag skulle slarva bort eller förstöra den) och sedan var vi uppe med ett annat gäng studenter hela natten och dagen efter. Vi både i poolen på Chalmers, köpte pizza och och gjorde massa annat roligt. 36h i sträck eller något sådant tror jag att av var vaken till vi tillslut somnade.

Vem var mest på?
Jag är säker på att jag var mest på. Han var ju typ det snyggaste jag sett :)

Kan man få se något tidigt sms eller så?
Åh jag önskar verkligen att jag hade något sådant sparat. Men allt är raderat eftersom jag bytt telefon en massa gånger under årens lopp. Jag hade en tanke om att jag skulle leta upp någon gammal dagbok där jag skrivit ner något om våra första möten, men jag har ingen aning om var den hamnade efter flytten.

Hur skedde dejtandet?
Vi gick på bio och delade på världens största cola vilket betydde att vi båda fick springa ut och kissa stup i kvarten. Sedan gick vi runt hela Göteborg och pratade om saker som jag inte har en aning om nu.

Vem sa jag älskar dig först?
Jag tror att det var han. Eftersom jag är ganska feg. Men ärligt talat mins jag inte. Jag vill tro att det var jag :)

Vad är hans bästa sidor?
Han är så himla bra på att göra små saker för att visa sin uppskattning. Han köper blommor när jag känner mig nere. När jag oroar mig över att jag inte fattar någonting om CAD så går han och köper en fet bok om CAD.


Och sämsta?
Att han glömmer bort hur känslig jag är för hans dåliga humör så att jag direkt tror att han är arg på mig när det egentligen kanske handlar om att hans innebandyträning har gått skitdåligt.

Vad bråkar ni om?
Föräldraskap kanske. Vi bråkar inte speciellt mycket, men när två olika personer vill det bästa för en tredje men har femtielva olika sätt att göra det på, kan det lätt bli lite missförstånd. Tror att det är ganska naturligt. Det måste få vara okej att bråka lite. Det vikigaste är bara att vi kommer ihåg att be varandra om förlåtelse.

Vad gör ni när ingen annan ser?
Familjebadar kanske?

Vad ger ni för komplimanger?
Jag är jättedålig på att ge komplimanger. Och att ta komplimanger. I alla fall när det handlar om ytliga saker. Jag tror att han brukar säga att jag är fin och jag brukar svara "du med". Inte direkt något bra stoff till en romantiskt film...

Vilken är din favoritbild på honom?

När vi är i Stressa, Italien. Himlen, vattnet och hans ögon är perfekt blå.

Och på er båda?

Har nog inte någon speciell, men tycker den här när han håller upp min bröllopsklänning är himla fin.

Något du vill avsluta med?