Första mötet med psykologen

Igår träffade jag psykologen för första gången. Bättre sent än aldrig. Det var ganska mentalt dränerande och jag var helt slut efteråt. Ändå låg jag vaken och tänkte på vad hon hade sagt och allt och ingenting mellan 01.30-04.30.

Det känns som att jag skulle vilja skriva mer och berätta om hur det går för mig. Men jag finner inga ord.