Det är tre dar till jul Och ett skitår är slut O huden kring hjärtat är tunn

"Det är tre dar till jul 
Och ett skitår är slut 
O huden kring hjärtat är tunn"

Jag vet inte varför just de raderna talar så starkt till mig. Är det orden eller melodin? Eller bara det faktum att det är jul och det är Tommy Körberg som sjunger? Oavsett anledning så sammanfattar det precis mina känslor just nu. Det känns helt enkelt väldigt tungt. Jag har inga julkänslor alls. Jag har svårt att se tillbaka på 2015 som ett topp-år. Trots att jag har så mycket fint att kunna se tillbaka på. 

Att vara gravid är härligt men ibland är det bara lite svårt att vara stark. Jag försöker att ge allt jag kan av den energi jag har. Men den tar liksom slut ganska snabbt. Jag försöker få den att räcka till Aaron i alla fall men jag önskar att den räckte även till mig. (Och sedan vore det roligt om den räckte till någon annan också förstås...) Jag blir så himla trött men när och hur skulle jag kunna ta igen det? Jag är trött på att vara ledsen. Och jag är trött på att försöka vara stark. Jag önskar att jag kunde se något i kristallkulan som kunde ge mig energi men det enda jag ser är den 5 februari som hägrar som min sista jobbdag.

Egentligen har jag fått för mig att jag inte borde skriva sådana här inlägg när jag är nedstämd för de blir så himla missvisande att ta en ögonblicksbild och måla upp den som om det vore hela min värld. Samtidigt så känns det ju också som om det är hela min värld. Även om känslan bara håller i några minuter eller timmar. Och på ett sätt är det ju nyttigt att se att allt inte är rosenskimrande hela tiden.