8 månader

Det känns overkligt att du redan är åtta månader. Tiden verkar ha lagt i någon form av överväxel och allt går i en hejdundrande fart. Vi har varit på åttamånaderskontroll och konstaterat en massa saker som vi visste och att han växer ungefär som han ska. Känns helt okej faktiskt.

Han har verkligen börjat utveckla en personlighet nu och jag älskar den (såklart). Just för tillfället har han ganska lätt för att roa sig själv så jag brukar kunna ta en dusch medan han sitter och leker med sina leksaker. Ofta brukar jag se till att han har mycket bjällror eller annat som låter så att jag kan höra honom. Det verkar nämligen vara någon form av universalregel som säger att när det blir tyst, det är då du ska oroa dig. En gång när ljudet tystnade satt han med toalettborsten (!!!!) i munnen och en annan gång med en av våra blommor.

Han tog några veckors paus med krypandet men nu är han i full gång med det igen. Fast han föredrar forfarande att vara något så när på samma plats och sedan hitta något lämpligt föremål att dra sig upp till stående med. Lite halvläskigt tycker jag nog eftersom det väldigt vingligt ut men om han tänker börja gå ungefär samtidigt som jag gjorde (typ när jag var nio månader) så antar jag att det är på tiden att han tränar.

Det finns mycket mer jag skulle vilja skriva men jag orden (tiden) räcker inte riktigt till. Men det gör inget. Det räcker med en mening. Det bästa ljudet jag vet är hans skratt.

Årets bästa nyhet?

Idag fick jag reda på typ årets bästa nyhet. Jag låter den här skrattande lilla ungen illustrera hur glad jag blev när jag fick höra det. Så himla mycket <3

Snart flyttar vi!

Nu är det inte många dagar kvar till vi får tillträde till huset. Yay! Det råder sålunda någon form av kaos här hemma. Dels är det ett gäng flyttlådor som vi börjat fylla och som nu står och skräpar i lägenheten, dels är det Aaron som sover ungefär 2-3 timmar för lite varje dag och som jag ägnar ungefär lika många timmar per dag åt varje gång jag ska natta honom. (Det tar rätt mycket energi vill jag lova) Sedan har det dessutom dykt upp en sjukt jobbigt och väldigt oväntad sak som gör att vi förmodligen kommer behöva skriva om en del kontrakt med köparna och upprätta en del nya avtal. Ordföranden i vår bostadsförening passar dessutom på att bete sig riktigt otrevligt och Kristoffer var tvungen att ägna större delen av dagen åt att hantera det igår.

Men. Trots detta så känns det otroligt bra ändå. De flesta problem löser ju sig till slut även om det kanske tar lite energi just nu. Det är liksom svårt att inte känna sig glad över vetskapen om att vi snart får flytta in i vårt alldeles egna hus. Det känns så stort. Så vuxet. 

Fika på Strömma Farmlodge

I söndags, när det var strålande sol, jätteregnigt och åska, passade vi på att bjuda med några kompisar till Strömma Farmlodge i Tvååker (utanför Varberg) för att fika. Lyxigt nog hade dessa personer även den goda smaken att ha planerat in en söndagsmiddag som jag snabbt bjöd in oss till. Mycket trevligt. Både hemma hos våra kompisar och på Strömma.

Det är ganska sällan jag och Kristoffer är ute på den här typen av spontana utflykter men vi ska absolut bli bättre på det för det var fasligt trevligt. Så skönt när saker och ting inte behöver vara med komplicerat än att bara skicka i väg en fråga och sedan packa in sig i bilen och dra iväg.

Dop för Frank

Idag vankas dop för den här lilla raringen. Sötchock delux!

Energibrist och Mr Perswall

Det vore ju lätt om jag kunde vara positiv och skylla på att det är vädret (regnet öser ner just nu) som gör att jag är helt tömd på energi, men det är helt enkelt så att jag verkligen är i behov av att få sova mer än två sammanhängande timmar. Jag vet inte om det är tänderna (eller bristen på dem), något som sker i utvecklingen eller något helt annat men de senaste dagarna har Aaron sovit riktigt riktigt dåligt. I natt orkade jag helt enkelt inte stå och vagga hela tiden så då blev det att amma ungefär med 1,5 timmarna mellanrum. Puh! Inte helt enkelt.

Idag när vi skulle ta en promenad sedan så öppnade sig himlen och vi fick båda genomlida 30 minuters gråt hela vägen hem. Och på grund av regnet så kunde jag inte plocka upp honom för att trösta. Gick omkring och härmade olika djurläten med ena ögat i vagnen och andra på trafiken för att lugna honom lite grann i alla fall. Stackars liten. Jag förstår inte varför han har så svårt att slappna av i vagnen ibland. Jaja.

Vi gick i alla fall och hämtade tapeterna till hans rum. Det är världskartan a la Mr Perswall som ska pryda den ena långsidan i Aarons rum. Jag hade egentligen tänkt gå in och hälsa på en sväng på kontoret men det kändes inte riktigt läge idag. Tanken var ju att jag skulle komma in där med en glad och utvilad pojke, lite mascara på fransarna och se så där alldeles orimligt sommar-fräsch ut. (Obs, detta sker alltså endast i min fantasi - för till och med om jag hade sovit ordentligt känner ag mig långt ifrån sommarfräsch). Istället skulle jag då ragla in som ett vrak, oroväckande lik en dränkt katt, med en gråtande bebis. Var ju liksom inte riktigt det intrycket jag vill ge direkt...

Bild: mrperswall

Den gången då han föll ur sin spjälsäng

Det har hänt mycket med Aarons utveckling den här veckan. Han kryper ganska obehindrat och är ruggit snabb så fort jag vänder bort blicken. Snart måste vi flytta ner spjälsängen ett snäpp för jag börjar oroa mig för att han ska klättra över. Två nätter i rad har han dessutom sovit riktgt riktigt bra och det är en så obeskrivligt skön känsla.

Så hände det tillslut ändå. Det där som absolut inte får hända. Jag skulle ta på min mina stumpar medan Aaron underhöll sig själv i spjälsängen. Plötsligt ser jag hur han sakta sätter sig upp och sedan tar tag i kanten på sängen och drar sig upp till stående. Sedan början han med sin favoritsysselsättning. Att studsa. Jag rör mig på tok för långsamt och vad hjälper det att skrika nej när ens barn redan har dykt halvvägs ner över kanten rakt mot ett hårt golv. Jag känner hur hjärtat hoppar över ett slag när hans lilla lilla kropp handlöst far mot marken. Är det nu jag kommer förlora honom hinner jag tänka. Tystnad. Sedan ett illvrål. Tack och lov. Jag försöker att snabbt och försiktigt plocka upp honom utan att röra hans rygg allt för mycket i fall han skulle ha skadat den. Känner försiktigt på hand huvud och kropp. Sedan ammar vi. Han verkar må bra. Bjuder på ett leende och rör sig helt obehindrat. Inga tecken på illamående.

Känner hur jag börjar darra i kroppen. Plockar upp telefonen men vet inte vart jag ska ringa först. Prövar vår vårdcentral. Slår fel nummer. Hamnar i telefonkö till en annan vårdcentral. De ska ringa upp mig kl 13 meddelar en automatiskt inspelad röst. Jag ringer Kristoffer. Inget svar. Ringer 1177. Får höra vad jag redan vet och att "det nog är dags att flytta ner sängen". Jag blir skitförbannad. "Du, det behöver du verkligen inte säga till mig" ryter jag och inser att jag nog varit lite väl hård i tonen när rösten i andra änden ursäktar sig och bedyrar att det verkligen inte var så hon menade.

Jaha. Och sedan då. Jo då dagens promenad fick avbrytas på grund av hysteriskt gråt. Sänghelvetet gick inte att skruva ner för jag hittade inte rätt verktygsjävlar så fick lägga madrassfan på golvet i stället. Och ja, behövde jag ens nämna att han vaknade varannan timme i natt?

Men vem vet. Det kanske är nu det vänder....

Smaken är som baken

Om en månad har vi precis fått tillträde till vårt nya hus. Det ska bli så otroligt härligt och vi längtar en massa kan jag lova. De första två veckorna tänkte vi dock bo kvar i lägenheten (har jag säkert redan skrivit men jag gör det igen) och passa på att måla om och tapetsera om några rum. Tanken är också att vi ska byta ut kakelplattorna på väggen i köket på något sätt eftersom jag verkligen verkligen inte gillar dem. Till skillnad från husets tidigare ägare som verkligen verkligen gillade dem och golvet som går i samma stil (och återkommer i typ halva huset). Nyligen fick jag också reda på att både kaklet och en av tapeterna (som jag verkligen verkligen inte gillar heller) var snordyra. Hepp. Men det spelar liksom ingen roll om det är dyrt eller inte. För kaklet och tapeten kommer ryka ändå. Alla gillar vi olika helt enkelt. 

 

Bildkälla: Style essentials