Sömn och sax

Det här med att få sitt barn att sova är inte så jäkla lätt alla gånger. I flera veckor (kanske nästan två månader när jag tänker efter) har jag haft otroligt lätt för att få Aaron att somna. Nu. Nja nu är en helt annan femma. Det började väl egentligen för någon vecka sedan med att det blev lite trixigare när han skulle äta på dagarna. Antingen extremt korta och ofokuserade pass eller långa och halvsovande. Och sedan i söndags. Då kändes det som att hans sömnmönster dessutom ändrades helt. Han började att totalvägra nappen och varenda gång jag skulle försöka locka med den blev han fly förbannad. 

Ikväll slutade det med att jag fick ta honom i selen för att han skulle somna. Det har inte hänt på en sisådär två tre månader. 

Jag hoppas att det bara är för värmens skull som det är så här. Eller att det bara är en fas och att vi snart hittar tillbaka till våra gamla superrutiner (när jag kan få honom att somna på två minuter).

Jaja. Det är väl så det är helt enkelt.  

Jag har förresten klippt av typ allt mitt hår. Jo det är sant. Jag blev så jäkla trött på att vara tvungen att ha det uppsatt jämt för att försöka parera två starka små nypor att jag lät de långa lockarna falla. Frisören var eld och lågor över att få göra en så drastisk förändring. Jag kände mig både stolt och modig över mig själv när jag högtidligt deklarerade för henne att "jag vill klippa av mig allt hår". Kanske inte riktigt lika kaxig efteråt men nästan... Förutom att jag blir förvånad över att se min mamma i spegeln varenda gång jag går förbi den så känns det faktiskt riktigt bra. Oväntat bra till och med. Så bra att jag kanske kan tänka mig att bjussa på en bild så småningom.