(Första gången vi lyckades amma helt utan amningsnapp. Jag vet inte om det syns men jag var så otroligt lycklig just då. Dagen efter vände allt och vi hamnade i en ordentligt mörk nedåtgående spiral. Känns som en väldigt representativ bild över hur fint det kan vara.)
Samtidigt. Lika underbart som det är när han mår bra. Lika hemskt är det när han mår dåligt. Bilresorna till och från lördagens dop var tex ett rent helvete. Han grät nästan hela vägen hem och det fanns inget vi kunde göra. Tillslut var vi tvugna att stanna och ta av honom lite kläder eftersom han hade skrikit sig genomsvettig. Fy fan vad vidrig jag kände mig då. Att inte kunna göra något för sitt barn som mår dåligt. Att se den där lilla kroppen skaka av gråt. Usch och fy.
Hemska bilfärder, ni får stanna ofta och amma kanske? Ester avskydde också bilen, Sixten gillar den. Numera har vi en sliten CD-skiva med Klas Klättermus som jämt rullar för att hålla lugnet och börjar paniken stegras så klickar vi fram till 7:an "Det var en gång en mus och den musen hette Klas..." Men det har inte alltid fungerat.. verkligen inte alltid. Usch..
SvaraRaderajo stanna ofta kan vi ju göra men när han precis har ätit och en bilfärd på en timme väntar så är vi inte jättesugna på att stanna direkt... vill ju bara komma hem. om han bara ville ta nappen skulle det vara lite lättare i alla fall. kom ni på ngt annat trix för att få ester att gilla bilen?
RaderaUsch jag förstår, man vill bara hem. Önskar jag hade ett bra knep, men nej, jag minns inte att jag löste det. Jag minns bara att det var hemskt och att jag så gott det gick försökte tajma så att hon skulle sova när vi körde någonstans. Blev hemskt begränsad. Tillslut blev hon som sagt så stor att hon tyckte det var skoj att lyssna på musik och kunde bli lugn och somna. Hoppas ni hittar något knep.
Radera