Något har gått sönder som jag aldrig kommer kunna laga

Ibland tänker jag att det är något som har gått sönder i mig. Något som har gått sönder mellan mig och Aaron som jag aldrig kommer kunna laga. Jag tror jag kände så första gången när Märtha var två eller tre dagar gammal. Och jag kan liksom inte riktigt hitta tillbaka till hur det var före det. Jag älskar Aaron så gränslöst mycket. Så mycket att det gör ont i hela kroppen bara av tanken på att missta honom. Men det känns som att jag inte kan visa det. För när jag väl får chansen att vara med honom är jag för trött. Eller så känner jag att jag liksom måste anstränga mig för han ska ha roligt med mig.

Just nu känns det som att jag är konstant otillräcklig och sviker honom. Jag låter TV:n agera barnvakt när jag är trött eller när jag behöver lite tid för mig själv. Och det är jobbigt för jag vet ju att det fel. Det är fel för att han ber mig sitta hos honom och titta på TV tillsammans. Och jag säger nej, inte just nu. Men jag hör ju att han behöver mig. Och så kan jag inte vara där. Istället sitter jag för mig själv med Märtha i selen och sortera bilder på datorn eller lagar mat. Inte för att jag egentligen måste gör det. Men för att jag behöver vara för mig själv.

Jag vet ju så klart att andra också känner så här ibland. Att någon gång känna sig otillräcklig hör liksom ihop med föräldraskapet. Men för mig är det en ganska ny känsla. Tidigare har det varit ganska enkelt för mig själv att köra över mina egna behov för att helt sätta Aaron i första rummet. Jag har fått ta lite styck men det har känts okej. Men nu är det som att det har blivit för mycket.

För det mesta så tänker jag inte så mycket på att jag känner så här men ibland slår det till med full kraft och golvar mig. Speciellt tydligt blir det de gånger då vi haft någon form av konflikt. Konflikter som nästan alltid uppstår för att han är trött/hungrig/sjuk. Och jag avskyr det. Visst begriper jag att det är nyttigt att vi har våra konflikter men de känns ofta så meningslösa. För det är ju inte hans fel om han är trött eller hungrig. Det är ju mitt jobb som förälder att se till att min älskade lilla 2,5åring får möjlighet att äta och sova på rätt tider. Det är mitt ansvar att se till att han har vettiga kläder på sig. Då känns det fel att behöva vara hård mot honom för att jag har gjort fel.

Gud

Allt jag vill är att bara få ligga och hålla om honom och inte bry mig om något annat i hela världen.