
Men så idag läste jag en artikel om någon som skrev hur hon förändrats från sina 20-någonting till 30-någonting och nu till sina 40-någonting. Och då slog det mig. Det kanske är så enkelt att jag har fått någon form av ålderskris. Jag fyller ju faktiskt 30 år i år. Kan det liksom vara så att mitt undermedvetna fått för sig att jag inte uppnått tillräckligt mycket som 20-någonting? Att jag borde ha en mer spektakulär plan för min framtid, att min ambition borde vara att sikta högre? Kanske. Jag hoppas nästan det. För det betyder väl i så fall att jag snart tagit mig igenom den där krisen. Och bästa sättet att ta sig igenom en ålderskris måste väl vara att köpa någon fräsig bil, klippa av allt sitt hår (?!) eller börja träna inför typ Vasaloppet/Göteborgsvarvet/(valfritt stort sportevenemang). Och det låter ju faktiskt inte så farligt. Ja, utom den där sista punkten då kanske...
Jag har i alla fall börjat ta mig igenom min eventuella 30-årskris genom att ta tag i ett av mina nyårslöften – att läsa mer böcker. Därför sitter jag nu med Harry Potter and the Philosopher’s Stone (för ca. 15:e gången - så det blir en mjukstart av nyårslöftet kan vi säga). Det innebär också att jag slungas tillbaka i tiden till mina nästan 20-någonting då jag för första gången öppnade de där fantastiska böckerna som har betytt mer för mig än någon annan bok eller bokserie. Det är som att träffa en gammal vän. En gammal vän som jag är väldigt glad att återse och som jag hoppas ska hjälpa mig igenom min eventuella 30-årskris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varsågod - skriv några peppande ord!