Första kvällen med barnvakt

I helgen har vi haft barnvakt för första gången åt Aaron. Eller ja. Nästan i alla fall. Mamma har varit uppe och varit barnvakt tidigare när jag varit hos kirurgen eller sjukgymnasten, men det är ju lite skillnad på en timme och en hel kväll tycker jag. Det gick i alla fall galant även om jag själv hade väldigt jobbigt att vara borta från honom. Både fysiskt (sprängfulla bultande bröst) men framförallt psykiskt. Jag vet inte hur många gånger jag kollade mobilen under Kristoffers middag eller hur ofta jag liksom tappade fokus från underhållningen för att transporteras bort till något helt annat ställe. När allt var klart uppe på Chalmers ville jag liksom bara slita av mig skorna, dra upp min prassliga balklänning och springa hem. Låter ju inte helt sunt... Men nu låter det kanske som att jag inte njöt alls av middagen och det är ju inte alls sant. Det var fantastiskt roligt! Jag blev helt nostalgisk av att vara tillbaka på skolan, lyssna till den mäktiga Chalmershymnen och skratta åt spexet. Lite roligt också att jag och Kristoffer var klädda ungefär på samma sätt som när vi först "träffades", för snart nio år sedan!