Pendla

Jag tycker att det är ganska trevligt att pendla med tåget till och från jobbet. Det känns på något sätt bekant eftersom jag fick åka skolbuss/buss från 6:an. Jag tänker dock ofta att jag borde utnyttja tiden bättre och i perioder gör jag det. Ibland läser jag en bok, skriver på en historia och nu på senare tid sitter jag och läser inlägg i en facebookgrupp som heter Vetenskap och Folkbildning. Det är faktiskt en ganska okej grupp men det gäller att ha ordentligt med belägg för sina påståenden för att inte bli sågad vid fotknölarna. Och det är viktigt att inte ta något som skrivs personligt trots att folk uttrycker sig klumpigt eller med hjälp av diverse härskartekniker, så som folk gör i allmänhet alltså. Det är i alla fall en ganska intressant grupp att läsa i. Jag reagerar med en blandning av irritation och intresse. Jag vet inte om det är att jag utnyttjar min tid effektivt men jag lär mig i alla fall något nytt och det kan ju inte vara fel. 

Det finns så klart en massa baksidor med att pendla och visst kan jag sakna den tiden då det tog en kvart dörr till dörr från hemmet till jobbet. Men jag tycker ändå att det är rätt okej. Ibland tänker jag att jag ska passa på att jobba lite på tåget så att det ska vara lättare att inte hamna back på mitt flexkonto men jag tycker att det är ganska skönt att få den där tiden bara för mig själv. Slippa tänka på jobb eller något annat. 

v.21+0

Okej på den här bilden ser det kanske ut som att Aaron ligger och luktar i rumpan på sin nyaste lilla kusin men det gör han inte. Han ligger och klappar honom väldigt fint på rumpan.

Jo förstår ni att det är ju nämligen så att jag har blivit faster. Faster till en alldeles gudomligt perfekt liten broson som blev tre veckor gammal igår. I lördags var vi nere och besökte honom och hans familj. Det är faktiskt lite löjligt hur snabbt jag glömt exakt hur små de där små liven faktiskt är. Pyttesmå händer. Pyttesmå tår. Och munnen sedan. Munnen som är så liten och näpen och gör en massa härliga grimaser. Hjärtat smälter flera gånger om kan jag lova.

Sedan smälte hjärtat lite extra mycket när Aaron visade upp sin omtänksamma sida och hämtade "nanna" (nallen) så fort han kände att bebisen behövde den. Självklart jobbar moders- och faderskänslorna då på på högvarv och bara "åh, han kommer bli väääärldens bästa storebror". Förmodligen lite löjligt att tänka så eftersom jag gissar att alla blivande flerbarnföräldrar tänker så. Men det är ändå en fin känsla.

Idag går jag i all fall in i v.22. Gött. Jag längtar efter allt det nya. Samtidigt vill jag ha kvar Aaron för mig själv för alltid. Svårt. Jag har börjat känna bebisens rörelser mycket tydligare nu och till och med Kristoffer har kunnat känna någon gång säger han. Mysigt. Annars då. Jo jag började käka järntabletter förra veckan och min mage har gått in i den där härliga (sjukt ohärliga) fasen som bara järntabletter kan ge. Har inte någon lust att gå in på detaljer, men det det är inte så fräscht i alla fall... Jag rör mig som en gammal anka när jag har suttit för länge och det är redan mer omständigt att ta sig upp till stående från att ha suttit ner på golvet. Vissa dagar, t.ex. igår rörde jag mig vääääldigt långsamt fram på eftermiddagen. Lite svårt att vara helt på top när det kommer till att leka med Aaron då. och värre lär det väl bli tänker jag. Men men. Det är ju helt klart hanterbart än så länge så jag kan inte klaga.

Jag känner mig väldigt redo rent psykiskt att gå hem redan nu. Samtidigt har vi inte förberett någonting för bebisen känns det som. Ej avbockade saker inkluderar: fixa säng och sovplats, sy babynest och beställa fint tyg till det, fixa vagn, boka profylaxkurs, boka vattengjympa och sätta upp sparkonto till baby-Bberon,. Det är en ganska diger lista... 

Ny frisyr

Tillåt mig att få presentera mitt nya hår. Det är gult och grått. Och nu när någon millimeter börjar synas har det också en mörkbrun (nästan svart) rand vid rötterna. Jag hatar det (jo jag vet att jag ser jävligt glad ut men det var för att jag skulle på  På Spåret inspelning och var sjukt pepp). För att det ska kunna se någorlunda ut måste jag nämligen lägga ner ganska mycket jobb på det. Jag H A T A R  att lägga ner tid på mitt hår och på mitt utseende. Varför brydde jag mig ens om att göra något undrar ni då. Jo, min gamla frisyr var också ganska risig. Och enligt min frisör skulle den här typen av färgning vara skonsam för mig nu när jag är gravid och tvunget ville ha lite (OBS OBS betoning på lite!) ljusare hår. 

För att få resultatet ovan måste jag platta håret, tupera det och använda torrshampoo. Det får inte vara nytvättat och inte heller för otvättat. Dessutom behöver jag sminka mig för att det verkligen ska komma tillsyn rätt. Och jag har inte sminkat mig på en daglig basis sedan innan jag fick Aaron. Tack och lov är det bara hår så skiten växer ju bort tillslut. Och tack och lov är det snart så långt att jag kan sätta upp det i en vettig toffs. Åh vad jag längtar.

Flygrädd

Jag är ordentligt flygrädd. Jag har varit det i ganska många år nu. Jag minns inte riktigt hur det började. Ibland tror jag det var efter en riktigt jobbig flygning till Irland dagen efter stormen Gudrun, som allt började gro, men jag vet inte.

Om jag tänker på mig själv i ett flygplan måste jag nästan genast sluta eftersom en känsla av svindel kommer över mig. Jag tänker på hur det bara finns tusentals meter luft under flygplanet och inser att jag är helt i händerna på ödet. Jag målar upp ett skräckscenario framför mig och brukar gå i några dagar innan och fundera på att skriva ihop ett brev till eftervärlden om jag skulle dö. Vem som ska ärva vad, om det är något jag ångrar och sånt. Jag går och funderar på vad det ska stå den här gången. Men det är svårare nu. Jag kämpar emot allt lite mer för tanken att behöva skiljas från Aaron är långt värre än tanken på att skiljas från mitt eget liv. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan honom

Jag tror inte att det är helt logiskt att jag ska behöva gå och känna på det här sättet men vet inte riktigt var jag ska börja för att hantera det. Jag försöker beväpna mig med lite vettiga argument om statistik men det hjälper inte. Det spelar liksom ingen roll att jag vet hur försvinnande få det är som dör i en flygkrach, för det finns ändå en minimal procentsats kvar som jag aldrig kommer kunna få bort. Jag tänker att det hade varit fint om det hade kunnat gå lite framåt i utvecklingen när det gäller teleportering. Det hade jag uppskattat...

Klimatforskning?

Jag skulle vilja hålla på mer med klimatforskning. Och med mer menar jag att jag skulle vilja hålla på med i alla fall en liten gnutta klimatforskning. För tillfället är det enda forskningsrelaterade som har med klimatet att göra att jag då och då googlar istider...

Men var ska jag börja liksom? Jag sökte "forskning klimat Göteborg" och hamnade på GUs geovetarcentrum. Men jag är inte redo att plötsligt säga upp mig från mitt jobb och börja en femårig-eller-vad-det-nu-kan-vara obskyr utbildning som leder till ytterligare fem års forskningsrjänst i Antarktis. Och tanken på att ägna låååånga kvällar åt riktigt svåra studier samtidigt som jag ska ta hand om ett- (snart två) små barn är sådär lockande måste jag erkänna. Men samtidigt så vill jag liksom få in det i mitt liv. För varje gång jag läser eller lyssnar på något om IPCC, Johan Rockström, Musikhjälpens inriktning 2015, eller något annat som rör klimatet känner jag hur pulsen stiger lite. Jag tycker att klimatet är spännande. Svårt men spännande. 

Så. Hur ska en gravid 30årig småbarnsmorsa med bra jobb kunna ägna sig åt en gnutta mer klimatforskning? Det är alltså frågan. Den som har svaren är välkommen att höra av sig. I'm all ears

Höstlista

Äntligen oktober och vad passar då bättre än en Höstlista. Den här höstliga listan fann jag hos Krikelin och VolangLinda. Tyckte den var fin och inte så himla "bloggig" så kopierade och klistrade in här. De slog mig förresten när jag scrollade tunt bland bloggar i samband med att jag hittade listan hur alla som jag följer och som uteslutande är i omkring min ålder verkar gå igenom samma saker. Tankar som någon satt ord på är så lik mina egna att det kunde varit jag själv som skrivit dem om jag bara haft lite mer poesi i mig. Och vi tror att vi är så jävla unika. Trots att våra mammor, deras mammor och deras mammor i sin tur i all evighet måste ha tänkt i samma banor. Vi tror liksom att vi är en helt ny generation när allt egentligen är samma. Visst. Saker förändras, men de stora delarna är kvar. Det är nästan som att vara tonåring och känna sig missförstådd och ensam i hela världen om just sina tankar när alla egentligen går omkring och bär på sin egen skit. Jaja. Jag tycker i alla fall att det är ganska skönt att inte känna mig så himla unik i mina tankar. Det påminner mig liksom om att jag är del av en gemensam mänsklig historia. Och jag gillar historia. Nu till den där listan. Enjoy!
 

1. Vad är det bästa med hösten?
Färgerna och känslan av nystart. Jag tänker mycket på att hösten är skolstart för mig. En chans att ta nya tag. Hitta sina nya stil. Bli en bättre människa och allt det där. Mitt huvud är fullt av tankar och idéer.

2. Vad kommer du äta i höst?
Förhoppningsvis ganska näringsrik mat som är bra för bebisen. Kanske lite mer fisk. Det viktiga är nog inte vad vi kommer äta utan på vilket sätt. Förhoppningsvis håller vi på att bli lite bättre på att planera matlagningen.

3. Vad kommer du dricka i höst?
Vatten och varm chokladmjölk

4. Vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst?
Min följsamma trikåkjol som är perfekt för min graviditet men som jag absolut inte kan ha annars eftersom den bara smickrar "rena linjer" eller vad man nu ska kalla det.

5. Vad gör du om dagarna egentligen?
Sitter på ett kontor med dålig hållning och drömmer om att bli författare och sitta hemma i ett stort hus på landet med massa djur runt omkring mig.

6. Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan?
Hade nyss börjat jobba efter min föräldraledighet.

7. Vad kommer du lyssna på?
Wahe guru (avslappningsmusik till en yogakurs jag gick för två år sedan) och förlossningspodden.se

8. Vad läser du?
En himla massa faktiskt, ville känns väldigt bra. Hittade en bok som farmor lämnat hos mamma när vi var nere där och läste ut den i ett nafs och nu funderar jag på nästa bok. Går väldigt bra att läsa på pendeln just nu tycker jag. Jag blev precis medlem i ett facebookforum som heter Vetenskap och Folkbildning och där läser jag ganska mycket också...

9. Vad tittar du på?
Inte så mycket. Lite modern family i perioder.

10. Vad var bästa med sommaren?
Att vara ledig och slippa tänks på att behöva må illa på jobbet.

11.Vad har du för höstplaner?
Åka till Spanien, göra upp en renoveringsplan eller byggplan för kommande projekt, börja på en fotobok, hitta en bra syskonvagn och lite till...

Boråsbesök och v.19+0

Det här inlägget blir någon form av salig blandning av allmän uppdatering och gravidsnack. Here we go.

Igår var en riktigt härlig dag. Solen sken från en klarblå himmel och jag hade sedan tidigare bestämt mig för att ta en föräldradag tillsammans med Aaron för att hälsa på min kusin i Borås. Snacka om lyckoträff! Vi hade en superdag från början till slut. Jag och Aaron åt frukost i lugn och ro innan vi packade ihop allt och tog bilen till Borås Borås. Jag var lite nervös inför att köra själv med Aaron en hel timma och laddade upp med all underhållning och mat jag kunde komma på. Det var helt tyst i baksätet och när vi hade kommit upp till Mölnlyckemotet (eller vad det nu kan tänkas heta) upptäckte jag att Aaron hade somnat. Sedan sov han resten av bilresan.

Väl framme var det bara att njuta av allt härligt som dagen bjöd på - fika, lek på lekplatsen, smaskig lunch, promenad i området, och så lite bus och avslutning med middag. SÅ himla himla bra allting. Och så härligt att tänka på att det bara kommer skilja ett år mellan Aaron, hennes Oscar och vår lilla Bberon (arbetsnamn på bebis nr 2).

På kvällen när vi kom hem var jag dock helt slut i kroppen och kunde verkligen märka av graviditeten. Faktum var att jag märkte av den så mycket att när jag klagade lite på det på jobbet idag föreslog mig kollega att hon skulle göra morgondagens inventering istället för mig. Det kändes först ganska fånigt men nu när jag ligger här hemma i sängen och känner mig trött av att bara ha suttit på en kontorsstol hela dagen, så är jag väldigt tacksam över att jag inte ska sitta i en bil 6h i morgon och dessutom promenera runt hela Hallsbergs bangård.

Idag gick vi in i v.20, dvs jag är i v.19+0. Jag känner mig för det mesta pigg och mår toppen, men jag blir också mer trött och känner att fogarna håller på att luckras upp (tyvärr bästa sättet jag kan beskriva det på). Jag kan inte gå så fort som jag brukar och när jag cyklar känns det som att jag har varit ute på världens tuffaste ridpass dagen innan. Jag tänker hela tiden att jag borde bli bättre på att röra på mig, göra knipövningar, någon form av gravidpilates och massa sånt. Men det verkar alltid vara något som kommer i vägen. Ofta är det soffan...