Om att blogga trots att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om

Hej där. Jag... För ungefär en sekund sedan kändes det som att jag hade så mycket att berätta att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. Men så när jag öppnade en blank sida, redo att fyllas, försvann allt. Jag skulle kunna berätta om vår vecka i Sjötorp med Kristoffers familj där det var fullt ös från morgon till kväll. Jag skulle kunna berätta att Aaron varit sjuk och inte velat äta något alls. Jag skulle kunna berätta länge om det stora nederlaget jag och Kristoffer kände när vi köpt koppartejp för 400 spänn mot mördarsniglarna och efter att ha satt upp dem upptäckte att det var totalt verkningslöst. Och så skulle jag kunna berätta om att vi idag köpt nya högtalare som vi skruvade upp på väggen tillsammans med tv:n. Eller om våra storartade planer på att bygga ut. 

Men. 

Jag vet inte. 

Jag suger lite på det helt enkelt tror jag. 

Jag kan berätta vad jag ska göra istället. Jag ska njuta järnet av den sista 1,5 veckan som vi alla tre är lediga. Njuta av att varje dag känns som lördag. Och jag tänker minsann njuta av vädret även när himlen öppnar sig för fyrtioelfte gången under samma dag. 

En bildkavalkad av trädgårdslandet

Ett stycke prunkande trädgårdsland commin' up!

Länktips och second hand

Låg och surfade lite på morgonen efter att - okristligt tidigt - ha lyckats natta om Aaron i vår säng. (Han vaknar ibland vid 05.30 och då brukar vi ta in honom och låta honom somna om. Ibland har vi tur och då sover han ett långpass fram till 7 och ibland har vi inte sådan tur.) Hittade i alla fall det här fina reportaget som Lovely Life gjort om Emma von Brömssens hem. Alltså Gud säger jag bara. Vilket hem! Helt otroligt vackert. Tycker över lag att Lovely Life gör så himla fina reportage med fantastiska bilder. Ibland kan jag känna att texten är lite konstlad men annars är det som att scrolla igenom vilket glossy tidningsmagasin som helst. Nästan alla de besöker verkar också vara så duktiga på att göra second hand fynd, något jag själv är helt värdelös på. Jag går nästan aldrig på loppisar och när jag väl går har jag ingen aning om vad jag ska leta efter. Tycker det är så svårt att hålla fokus och tänka större i termer om vad vi kan tänkas vilja ha hemma eller hur jag kan fixa till något så att det passar in hemma. Men det är väl som med allt gissar jag. Övning ger färdighet. Bara att kasta sig ut och börja testa. Jag tror att vårat hem skulle må bra av lite mer udda ting. Att det liksom skulle få lite mer liv om vi blandade upp allt det nya från IKEA med lite gammal bråte.

Sommarläsning

Nu har jag hittat tre böcker som jag skulle vilja läsa i sommar nämligen:

Tänkte dock läsa dem i ordning Bonjour Tristesse, Steglistan och sist Utvandrarna eftersom det finns ytterligare ett gäng böcker av Vilhelm Moberg i samma serie. Och då tänker jag att om jag gillar Utvandra så kommer jag ju direkt att vilja läsa fortsättningen, så därför är det bäst att spara den till sist. Jag hoppas verkligen att jag ska gilla Steglistan också eftersom det finns gott om böcker som Donna Tartt skrivit som jag skulle vilja djupdyka i.

Vi var inne en sväng i stan igår för att göra Slottskogen och drälla på stan. "Köp 4 betala för 3" löd budskapet i bokhandeln så snabbt som attan plockade Kristoffer och jag på oss hela åtta böcker. Inte helt gratis vill jag lova. Men det var i alla fall då vi köpte dessa härliga alster som jag ska börja med .... nu. Yohoo!

När pizza och glass är ett mått på framgång

Perspektivet på vad som anses vara en lyckad matdag för Aaron är något snedvridet just nu. Ungefär så här lät min och Kristoffers konversation på kvällen. 

K(med positiv och hoppfull röst): Jag tycker vi har gjort framsteg med maten idag. 

Jag: Är du ironisk nu?

K: Nej

Jag: Eh... Du menar alltså...

K: Pizza och glass. Ja. 

Jag: Mmm. Fast det är ju inte precis-

K: Kålpudding och fisksoppa?

Jag: Nä precis

Folk utan trafikvett

Okej. Nu måste jag få ondgöra mig lite över saker och ting. Eller nej. Inte saker och ting. Trafikvett närmare bestämt. Eller avsaknaden av det. Alltså Sverige. Vad fan har hänt?! Jag vet hur jag hatade avsaknaden av trafikvett när vi var USA. Folk som körde om på insidan. Lastbilar som körde om en lång lastbilskaravan med 14 lastbilar och bilar. Folk som inte blinkar och Gud vet vad. Jag tänkte då att oj vad skönt det ska bli att komma hem för där har folk lärt sig hur de ska köra. Men nej. 

Så här

- Bilen har blinkers - använd dem!

- Håll rätt hastighet. 

- Håll avstånd. 

- Om du kör med släp får du inte köra i 130km/h. Du bara får inte. Det spelar ingen roll om släpet råkar vara tomt.

- Om du ska köra om. Gör det då på rätt sida.  

- När du har kört om - gå tillbaka in i körfältet igen. Blir du påkommen med att ligga och köra i fel fil kostar det dessutom omkring 1200 spänn. Så om inte säkerheten är ett tilltäckt viktigt argument så kanske plånboken kan övertala dig. 

- Om du märker att det verkar bli en snabb köbildning. Varna då. Det finns en knapp med en varningstriangel i bilen - tryck på den.

Puh. Så. Nu ska jag andas i fyrkant och räkna baklänges från hundra. När jag lugnat ner mig kanske inte Sverige är lika illa trafikmässigt som USA. Kanske. 

Odlingslådorna och innehållet - en utvärdering

Har jag berättat att vi nu har fixat iordning våra odlingslådor helt. Nej jag vet. Det har jag inte sagt. Men då gör jag det nu. Vi har fixat iordning våra odlingslådor helt nu! Och ja jag vet att jag kanske låter mer än bara en gnutta självgod men oj vad bra de blev. Väldigt stiliga (se bildbevis nedan). Bra storlek. Bra avstånd mellan lådorna och rätt okej höjd också faktiskt.

(Här ovan är en liten återblick på hur det såg ut sist jag visade upp odlingslådorna. Och nedan hur de ser ut prick och precis nu.)

Det enda jag skulle kunna anmärka på nu är innehållet. Det märks helt enkelt att jag hade lite bråttom med att fylla dem och att jag inte la i tillräckligt mycket gödsel. Jag har tänkt att jag ska göra en liten utvärdering. Och vad fasen. Jag kan väl lika gärna skriva ner det här tänker jag? Så. Here we go:

Örterna har tagit sig bra generellt men där är ju å andra sidan också alla plantor köpta i fullstorlek. Utom jordgubbarna som jag fick av en kollega och som verkar trivas bra.

Slingerkrassen var väldigt sen och inte alls så hög som den brukar bli. För kallt och för torrt och för lite näring?

Zuccinin tog sig inte alls. En total besvikelse då jag läst att den skulle vara superlätt att odla. Har sått sallad där nu i stället, men den verkar å andra sidan inte trivas speciellt bra i jorden heller... För lite näringsrik mull gissar jag.

Rucculan har tagit sig bra bitvis och bitvis inte alls. Vet inte alls vad det beror på.

Löken är helt fantastisk fin i blasten så jag har höga förväntningar på vad som finns under jord vill jag lova.

Morötterna däremot som placerades granne med löken (för att jag läst att det skulle vara bra), har inte alls trivts och är pytteminismå. Blasten syns i alla fall så vi får väl se vart det slutar, men till skilland från löken har jag väldigt låga förväntningar på dem.

Sockerärtorna växter helt fantastiskt bra. Nästa år ska vi bara ha högre och mer stabila ställningar för dem att klättra för de där klena små bambupinnarna blev överväxta i ett nafs. Och uppdragna av ett par starka små händer...

Rädisorna har tagit sig bra i början, men sattes så klart för tätt och nu verkar de ha blivit maskätna och träiga. Typiskt obra.

Potatisen är lite svår att bedöma. Det tog lite tid för den att komma igång men nu är ju blasten i alla fall väldigt hög och fin. Lite samma utlåtande som med löken. Vi får se vad som göms under jord i höst helt enkelt.

Rödbetorna tog sig inte alls vilket jag är sååå besviken på. Helt fel förutsättningar? Jaja. Jag rensade bort allt ogräs och i förrgår åkte vi och köpte en härlig rabarberplanta som jag hoppas ska trivas bätre. Jag gjorde dock direkt misstaget att vattna dem med Aaron poolvatten som Kristoffer hade hällt klorin i så den får en rätt tuff start här på Åvägen.

Vi får se vart det slutar. Fortsättning följer...

Semestern har börjat!

I fredags startade vår semester. Fem fantastiska veckor ligger framför oss och det känns så himla härligt. Vi började med att sluta tidigt från jobbet, hämta Aaron, blåsa upp poolen och ja. Allt det där. Vi har nästan inget inplanerat och det känns så härligt. Vi kommer kunna vara hemma en massa och njuta av att vi bor i hus.

Igår kväll körde vi igång vattenspridaren och sprang igenom den alla tre. Sedan sprang vi in med fötterna täckta av blött gräs. Då kändes det verkligen att det var sommar. Jag tror jag ska rota fram våra rack så att vi kan spela badminton på kvällarna när det är vindstilla också. De två sakerna måste vara typ det somrigaste som finns tänker jag. 

Kristoffer frågade om jag hade något speciellt jag vill göra och det enda jag kunde komma på var att jag vill åka till havet och bada. Jag har inte badat i havet på flera år och förra sommaren badade jag inte ens i insjö eftersom jag fick mjölkstockning bara jag gick i bikini. Nu i efterhand har jag kommit på något mer. Jag skulle vilka läsa några bra böcker. Jag läste ju 1984, som jag hatade, och just nu pinar jag mig igenom en annan bok som jag hade jättehöga förväntningar på men som verkligen inte var som jag trodde att den skulle vara.  Jag är lite inne på att jag ska läsa Utvandrarna. Den tror jag skulle passa mig. Så. Läsa bra böcker - det blir mitt sommarlovslöfte.

Aaron 18 månader och namnsdag

Idag blir Aaron 18månader. Det är också hans namnsdag. Tvärtemot vad jag skrivit tidigare om att jag kanske borde bli mer restriktiv över att lägga upp bilder så kommer här ett riktigt Aaron-svep. Med en liten statusrapport.

Och det är starka känslor vi omfamnar nu. Aaron gör allt för att kommunicera med oss nu men tyvärr förstår vi inte allt han säger vilket gör honom upprörd. (Fullt förståeligt ändå tycker jag. Klart att han blir sur när inte hans knäppa föräldrar förstår vad han menar.)

Vi kämpar en del med maten. Att hitta saker han gillar utöver tomater, paprika, kiwi, smoothie, välling, köttbullar, spagetti och köttfärssås, pytt i panna, morötter, gurka, majs. Det är ganska svårt att vara kreativ på just de där sakerna tycker jag. Och känna att det är något näringsrikt han får i sig. Som tur är verkar det som att han för det mesta äter bra på förskolan.

Det känns som att han testar oss på ett helt annat sätt nu. Prövar vad han kan komma undan med. Han har lyckats bita mig en gång också när vi skulle gosa. Hoppas att det inte blir en ny ovana. Annars är han så rolig och testar olika saker för att få mig att skratta. Han hittar min navel med sitt lilla pekfinger och kiknar av skratt när jag skrattar och tar bort fingret. Och så gör vi om det tills han tröttnar.

Vi ägnar långa stunder åt att läsa och bläddra i böckerna. Frågar hur olika djur låter, pekar och visar med gester. Hur det ser ut när Aaron sågar brädor. När han hamrar och spikar. Hur imse vimse spindel klättrar upp trån och massa annat skoj.

Jag kan fortfarande häpna över att det var just han som kom till oss. Och att han tycker om oss. Det låter ju säkert skitfånigt men det är faktiskt helt otroligt att få känna sig så viktig för någon som betyder så mycket för mig. Det är en så mäktig känsla att få lov att vara förälder just till honom. Att få häpnas över hur han är en alldeles egen liten person. Jag gör mitt bästa för att leta likheter mellan Aaron och mig, mellan Aaron och Kristoffer. Men precis som sedan den första gången jag såg honom så är han lik bara precis sig själv. Mitt älskade stora lilla barn.

Grattis på din dag!