Rörtången

Jag gissar att det kanske går att utläsa av avsaknaden på inlägg att det har varit lite fullt upp här hemma. Så jag tänker att jag fortsätter ungefär där förra inlägget slutade. Med att jag fick ett litet bryt. Och att vi rådde bot på det genom att åka till havet.

Destinationen blev Rörtången där Aaron hoppade omkring på de stora stenarna (=klipporna). Glad som en lärka var han och jag fick någon form av hjärtsnörp för att jag mindes mina egna somrar som barn när vi lekte bland stränderna och klipporna och hittade på spännande lekar. Kristoffer fick också något drömskt i blicken och tänkte tillbaka på sina Göteborgssommrar hos sin mormor och morfar. Och sedan blev hjärtat (mitt i alla fall) ännu mer ömt när jag insåg att det faktiskt är nu som det här börjar om igen. För nu är det Aarons tur att upptäcka vad han kan hitta på för lekar med lite drivved och släta småstenar. Det är hans tur att söka rätt på de mest speciella snäckorna. Och knappt kommer jag hinna blinka innan det även är dags för Märtha att få börja utforska världen på det där underbara okomplicerade sättet.



Vi kollade också på när ett gäng barn fiskade krabbor. Konversationen gick ungefär så här:

Jag: Vad många krabbor ni har fångat! Ska ni tävla med dem? 
4åring: Ja! 
Jag: Åh vad kul. Hur många tror ni att ni behöver? 
4åring: Tvåhundra! 
Jag: Oj, tvåhundra?! Det var många :)

Efter att ha spanat in krabborna hittade vi en härlig lekplats där vi passade på att ta en liten paus. Och sedan avslutade vi besöket med glass.

Aldrig har jag då upplevt ett bättre sätt att ladda batterierna på!