Det finns en sak - förutom det anskrämliga förrådet som står i trädgården just nu - som är som en nagel i ögat på mig och som jag ogillat från dag ett. Det är en plantering innesluten i en hjärtformad stensättning. Jag fattar tanken bakom den. Att ha en härlig blandning av massa olika växter, både vintergröna buskar och blommor som blommar olika säsonger, det låter ju liksom som ett vinnande koncept. Men grejen är den att planeringar måste skötas om på rätt sätt. Och det har inte gjorts. Därför har det blivit så att plötsligt trängs alldeles för många växter ihop på en alldeles för liten yta. Så. I helgen bestämde vi oss hux flux för att gräva bort det vi inte gillade. Som ett första steg i att ta bort hjärtformationen och göra något som vi trivs med i stället. Det var dock lättare sagt än gjort. För förutom jord så har de tidigare ägarna slängt ner glasskivor, trasiga krukor och takpannor, stenar i allsköns storlekar, tegelstenar och annat skräp.
Jag tänkte cyniskt när jag stod med spaden i högsta hugg att planteringen var en så bra (fast sorglig)metafor för ett trasigt äktenskap. Utan en vettig grundläggning så kommer liksom det där äktenskapet att krascha - precis som planteringen. Och då spelar det ingen roll hur många puttinuttiga hjärtan som finns. För i botten ligger en vass terrakottakruka och skaver.
Ja. Okej. Nu kanske jag vandrade bort lite från ämnet. Planteringen då. Snart är hjärtformationen ett minne blott och vi är ett ett steg närmare en trädgård vi trivs fullt ut med. Och oj vad bra det känns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varsågod - skriv några peppande ord!