onsdag 14 oktober 2015

v.21+0

Okej på den här bilden ser det kanske ut som att Aaron ligger och luktar i rumpan på sin nyaste lilla kusin men det gör han inte. Han ligger och klappar honom väldigt fint på rumpan.
Besök hos lilla kusinen
Jo förstår ni att det är ju nämligen så att jag har blivit faster. Faster till en alldeles gudomligt perfekt liten broson som blev tre veckor gammal igår. I lördags var vi nere och besökte honom och hans familj. Det är faktiskt lite löjligt hur snabbt jag glömt exakt hur små de där små liven faktiskt är. Pyttesmå händer. Pyttesmå tår. Och munnen sedan. Munnen som är så liten och näpen och gör en massa härliga grimaser. Hjärtat smälter flera gånger om kan jag lova.

Sedan smälte hjärtat lite extra mycket när Aaron visade upp sin omtänksamma sida och hämtade "nanna" (nallen) så fort han kände att bebisen behövde den. Självklart jobbar moders- och faderskänslorna då på på högvarv och bara "åh, han kommer bli väääärldens bästa storebror". Förmodligen lite löjligt att tänka så eftersom jag gissar att alla blivande flerbarnföräldrar tänker så. Men det är ändå en fin känsla.

Idag går jag i all fall in i v.22. Gött. Jag längtar efter allt det nya. Samtidigt vill jag ha kvar Aaron för mig själv för alltid. Svårt. Jag har börjat känna bebisens rörelser mycket tydligare nu och till och med Kristoffer har kunnat känna någon gång säger han. Mysigt. Annars då. Jo jag började käka järntabletter förra veckan och min mage har gått in i den där härliga (sjukt ohärliga) fasen som bara järntabletter kan ge. Har inte någon lust att gå in på detaljer, men det det är inte så fräscht i alla fall... Jag rör mig som en gammal anka när jag har suttit för länge och det är redan mer omständigt att ta sig upp till stående från att ha suttit ner på golvet. Vissa dagar, t.ex. igår rörde jag mig vääääldigt långsamt fram på eftermiddagen. Lite svårt att vara helt på top när det kommer till att leka med Aaron då. och värre lär det väl bli tänker jag. Men men. Det är ju helt klart hanterbart än så länge så jag kan inte klaga.

Jag känner mig väldigt redo rent psykiskt att gå hem redan nu. Samtidigt har vi inte förberett någonting för bebisen känns det som. Ej avbockade saker inkluderar: fixa säng och sovplats, sy babynest och beställa fint tyg till det, fixa vagn, boka profylaxkurs, boka vattengjympa och sätta upp sparkonto till baby-Bberon,. Det är en ganska diger lista... 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varsågod - skriv några peppande ord!