Förändringar

Ibland sker förändringar plötsligt och kan känner omvälvande. Andra gånger är det som att de liksom smyger sig på. Efter att ha slutat läsa den där boken jag skrev om (the Baby whisperer solves all your problems, by teatching you how to ask the right questions) har det gått mycket enklare med att få Aaron att sova längre pass och äta lite mer sällan. Eftersom jag mådde riktigt dåligt under tiden jag läste boken så vill jag ju tro anledningen till att det går så mycket enklare (sedan i fredags - don't jinx it nu Lina!) är att jag, Kristoffer och Aaron själva har hittat en bättre balans. Samtidigt förstår ju en del av mig att vad vi behövde var något för att bryta vårt tidigare mönster och för just det ändamålet var ju boken bra. Hursomhelst är ju det något som kan ses som en ganska plötsligt förändring.

En förändring som snarare kommit smygande är väl annars allt annat som har med Aarons utveckling att göra. Vi har så roligt tillsammans på dagarna. Han fyrar av stora härliga leenden till mig varje dag, vi kan prata med varandra på mage jättelänge och han lyckas också få in en rad hårda kickar på mina sprängfyllda bröst (Aj!) varje gång vi ska byta blöja eftersom han "springer" så mycket med benen. Dessutom tror vi att han håller på att få tänder för han vill äta på sina händer hela tiden och leker med tungan på ena sidan i munnen. Det måste klia något vansinnigt. Ja, jag vet. Allt det där låter ju knappast som några stora grejer, men det bidrar alla till att få mig att förstå att det inte är en nyfödd liten bebis vi har längre. Han börjar faktiskt bli en helt egen liten person. Och en fantastiskt liten sådan dessutom. Men så är han ju tre månader gammal också. Eller 13 veckor (idag).