Givande konversation

Dagens (tisdags) mest givande konversation. Vänta. Sa jag givande. Jag menar förstås hjärndöda. 

(Telefon ringer)

Jag: Hej det är Lina

Blombud1: Är det här Lina Ekholm?

Jag: Ja

B1: Vi kommer från blabla blombud. Var bor du?

Jag: Andra långgatan 28 våning fem

B1: Vi är här med blommor till dig nu. Är du hemma? 

Jag: Ja det är jag. Vad trevligt. Det finns tyvärr ingen portkod så ni får ringa på. Det står Hylt Karlsson på dörren

B1: Kan du inte bara öppna

Jag: Jo men ni måste ringa på först

B1: Var ringer vi på?

Jag: Hylt Karlsson. Våning fem. Jag tror att det är 852 eller 258 ni ska trycka på

(Aaron vaknar, gnyr och spyr upp middagen på oss båda)

B1: Och det finns ingen portkod?

Jag: Nej tyvärr

B1: Kan du inte bara komma ner och öppna

Jag (rätt irriterad): Nej det kan jag inte för jag har en sovande (Well...) bebis i famnen 

B1: Jaha det var det som lät. Vilken våning sa du att du bodde på?

Jag: Våning fem

B1: Och vad skulle vi slå för nummer?

Jag: Jag är inte helt säker men jag tror att det är 852 men det står tydligt där nere vilket nummer det är. Det är inte så svårt. 

B1: Jaha. Det är inte så lätt alltid det här

Jag (mäkta trött på B1 vid det här laget): Hrm

B1: Okej. Vänta lite. Nu ringer han. 

(Tas aslång tid)

(Det ringer. Jag lägger på så att jag har en hand att öppna dörren med. Trycker på öppna)

(Tar aslång tid. Tillslut hör jag hissen och blombud komma. Med min granne som tydligen släppt in honom. Verkar var väldigt svårt att vara blombud i dagens samhälle... Tur att det finns snälla grannar som kan öppna dörrar)

Blombud 2: Här var det blommor

Jag (tjurig och luktar kräk) Tack så mycket

Jag gissar att de båda som levererade blommorna tyckte att det fanns andra som bättre förtjänade ett fång blommor, men jag menar Gud hur svårt kan det vara att ringa på dörren hos någon?

P.S 1 Tydligen står det INTE Hylt Karlsson på dörren eftersom Kristoffer tog tag i det nu förra veckan. Bara lite drygt två år efter att vi båda bytt efternamn, så jag kanske inte ska döma de där blombuden allt för hårt...

P.S 2 Tack så mycket för blommorna Katta, Johan, Ia och Macce