37+6

Nu är det bara två veckor kvar till bebisen är beräknad att anlända. Det betyder att jag har börjat känna mig lite som en tickande bomb. Kan vara för att jag brukar svara "nu och fyra veckor framåt" på frågan om när bebisen kommer. Kristoffer säger kärleksfullt att jag är stor som en elefant. Jo men tack älskling. Jag följer ju kurvan slaviskt (vilket du mycket väl vet med tanke på att vi går på alla MVC-träffar tillsammans), svarar jag då varpå han säger att BEBISEN följer kurvan men att det ser stort ut på mig för att jag är så liten. Ah, well. Det är tur att han säger det med kärlek i alla fall. Och att han har andra bra egenskaper.

Igår var det julfest med jobbet. Fantastiskt roligt även om jag skippade bowlingen. Kändes helt klart som att ryggen hade fått sota för det idag annars. Före julfesten laddade vi också upp med APT där vår kontorschef klädde ut sig till tomte (vi snackar alltså full tomte-mundering, stor säck och ett härligt "ho ho"-ande) och delade ut julklappar till alla. Dessutom bjöd årets nyanställda på ett tjusigt luciatåg. Älskar när folk vågar bjuda på sig själv och inte tar sig själva på för stort allvar. Vi hade superskoj tillsammans men när klockan slog tio, och det var dags att dra vidare till fest på Trädgår'n valde jag moget nog att ta vagnen hem.

Idag är planen att börja julstöka lite. Kanske gör vi lite köttbullar, korv och lussebullar. Och så ska vi skriva klart julkorten som vi tänkte skicka iväg till USA och som vi inte hann skicka i veckan. Hoppas de kommer fram någorlunda i tid ändå... Själv har jag redan varit vaken sedan 5 ("fördelen" med att gå hem tidigt från julfesten?). Vid 6 bestämde jag mig för att gå upp, ta en macka, redigera gårdagens bilder och sedan skrev jag det här inlägget. Nu ska jag lägga mig igen. Känns lyxigt.