Märtha 6 månader

Märtha mitt hjärta, min fina Hermine. Så brukar jag säga till dig. Jag har inte riktigt något tillräckligt bra som rimmar på Britt än. Men jag jobbar på det

Idag blir du sex månader stor. Min lilla lilla. De senaste dagarna har du fått upp en väldig fart och du kan nästan krypa, eller i alla fall kräla dit du vill ta dig. Jag har börjat oroa mig för att du inte ligger still i vår säng så därför har bullar jag upp med extra kuddar mot kanten. Igår trillade du ur sängen och sedan följde en hel dag med att du fick en massa skit på dig. Aaron tappade av misstag sina hörselskydd på dig bland annat. Min stackars lilla älskling. Det är inte lätt alltid. Tur att det faktiskt gick bra även om jag hade hjärtat i halsgropen lite väl många gånger.

Du är glad för det mesta men jag kan ändå inte kalla dig nöjd. För du kräver lite mer omsorg än de lätträknade stunder då du har min, Kristoffers eller Aarons odelade uppmärksamhet. Och när du inte får den där uppmärksamheten, så låter du världen veta det. Såklart. Att vara själv är ju bland det värsta du vet och allt för ofta smärtar mitt hjärta av att du tvingas ligga och skrika för att jag helt enkelt bara har en uppsättning händer. Händer som ofta är upptagna med Aaron. Kära lilla gaphals.

Du biter mig i brösten nästan varje gång vi ammar nu och det är ett otyg jag hoppas du ville sluta med snarast. Jag vill ju nämligen på att vi ska kunna fortsätta amma ett bra tag till men det är inte så skoj att behöva parera hugg. Tack och lov har du inte fått några tänder än i alla fall. Samtidigt gör det mig lite full i skratt just eftersom du skiner upp i världens illmarigaste lilla leende när jag säger till dig att "du får inte bita din mamma!" Kanske borde jag vara lite allvarligare på rösten. Men det är svårt att vara det mot en liten bebis.

Nappen är populär. Som leksak. Att använda den som en napp, en pascifier, är i den mening den är avsedd för är dock ganska löjligt. I stället för att bli lugn och somna när du har den i munnen så blir du snarare yvigare med rörelserna och om du är bara en gnutta missnöjd så gör nappen dig fly förbannad.

Jag undrar så vem du ska bli. Hur din personlighet ska utvecklas. Någonstans tror jag att du kommer  bli väldigt olik Aaron men jag hoppas att det inte ska hindra er två från att bli bästa vänner. Jag fantiserar om vad ni kommer att bråka om. Hur ni kommer trösta varandra. Hur ni kommer gadda ihop er emot mig och Kristoffer. Du "pratar" ju redan nu ganska mycket, gör pruttljud med munnen och "svarar" oss så jag tänker mig att du kommer bli som Aaron och snacka omkull oss. Tänk bara vad du kommer berätta för oss sedan.