Paris

Jag har bara varit i Paris en gång. Ändå skulle jag nog beskriva min kärlek till ljusets stad som ovillkorlig. Jag vad där med min familj och min pappas dåvarande chefs familj en gång för länge sedan och det gjorde så stort intryck på mig. Jag var tonåring, hade lager på lager med billigt smink på mig och klädde mig eh... tveksamt kan vi väl kalla det för att vara lite snäll. Och jag är sedan dess så evigt fascinerad av och förälskad i Paris. Ja fortfarande. Trots att jag inte är en vilsen tonåring på långa vägar längre.

Jag tänker ofta att jag vill åka dit. Vara på semester där. Bo där. Bli en sofistikerad parisare som dricker rödvin på en pittoresk uteservering för att sedan gå och fynda någon ovärderlig liten pinal på ett gatustånd. Jag vill bli som en karaktär i en film.

På Facebook färgas profilbilderna i trikolorerna färger. Det är fint. Liberté, égalité et fraternité för alla tänker jag.

Men det finns också saker som känns läskiga. Som när Hollande säger att de ska möta gärningsmännen med brutal styrka. Det låter mest i mina öron som att ytterligare oskyldiga ska få sätta livet till. Våld löser våld säger han och jag kan inte tro annat än att han har fel. Eller debatörer som undrar varför ingen färgade sin profilbild efter attacken i Beirut. Som om de vill ställa två vidriga händelser mot varandra och säga att vi är sämre människor för att vi visar kärlek med Paris. (Ja jag förstår poängen men tycker att det är smaklöst att tala om för folk hur de ska sörja.) Media och regeringar som drar slutsatsen att vi måste öka våra gränskontroller istället för att hjälpa de hundratusentals människor som flyr från just sånt här. Jag förstår att flera människor reagerar med ilska men någonstans vill jag ändå naivt tro att de som sitter på makten skulle våga tänka efter lite. Att de skulle våga reagera och regera efter huvudet snarare än sina popularitetssiffror.

“... we are only as strong as we are united, as weak as we are divided ... We can fight it only by showing an equally strong bond of friendship and trust. Differences of habit and language are nothing at all if our aims are identical and our hearts are open.” //JK Rowling, Harry Potter and the Goblet of Fire