3 blir 4

Det här är ett inlägg som jag har dragit mig för att skriva. Trots att alla de jag träffar varje dag vet så är det på något sätt som att det blir mer officiellt om jag skriver det här också. Lite märkligt eftersom det ändå är försvinnande få som läser min blogg. Och de som jag tror läser den vet redan.

Vad som kanske inte borde vara en så stor grej har jag själv gjort till ett berg jag måste bestiga. Och jag har rätt dålig kondis vill jag meddela...

Så dags att ta tjuren vid hornen. Here we go. På midsommarafton i år tog jag testet. Det var positivt. Hela sommaren har jag mått svindåligt och även om det känns mer overkligt den här gången så skvallrar min växande mage om att det snart sker en stor förändring. 

Idag var vi på RUL. Och det är ingen tvekan om saken. I februari blir jag och Kristoffer tvåbarnsförälsrar och Aaron blir storebror.

Det känns fantastiskt men samtidigt som att det inte är på riktigt. Det är så många känslor som är annorlunda den här gången jämfört med för två år sedan. Då ville jag skrika ut till alla i hela världen att min kropp gick omkring och producerade liv. Den här gången vet jag inte hur jag ska berätta för folk och mumlar och ser ner i marken när jag känner att jag "måste" berätta. Förra gången ville vi göra alla tester, ta reda på allt som gick att ta reda på. Den här gången förstår vi inte vad det skulle tillföra utan tar allt som det kommer. Detta i sig skapar också lite knäppa tankar jämfört med förra gången. Ibland bubblar det liksom upp tankar som säger att vi jinxar allt genom att inte göra som sist. Förra gången visste vi inget om hur en förlossning går till (nej vissa saker går inte att läsa sig till även om vi -trust me- försökte). Den här gången ska vi gå på aurorasamtal och prata med barnmorskan vad vi kan göra om vi inte hinner till BB och barnet måste födas hemma. 

Folk frågar om jag är mer orolig den här här gången men jag svarar nej. Egentligen är jag både lugnare och mer nervös den här gången. Det är svårt att förklara. Jag ska se om jag kan göra ett försök i ett annat inlägg. 

Nu vill jag bara säga. Jag mår bra. Vi mår bra. Och vi längtar till februari.