Lyckade bebisbesök

Nu känner jag äntligen att det börjar ordna upp sig med amningen. Förmodligen kommer det komma fler bakslag men mitt (och vårt) självförtroende är mycket större. Därför har jag satt ihop en lista för lyckade bebisbesök (mest för min skull, Aaron verkar inte ha några större invändningar mot någon än så länge, vilket känns tryggt även om mitt ego får sig en törn...). Med förhoppning om att snart kunna bjuda in till lite fler besök. Känner att jag faktiskt börjar längta efter att träffa folk igen. I början ville jag liksom bara vara ensam eftersom allt kändes så tungt men nu när det är lite lättare känns det så pirrigt att få dela med sig (lite) av vår älskade lille skrutt.

So. Here we go.

1 Var frisk - kom under inga omständigheter på besök med eventuell förkylning eller annan skit. (Detta är både för att jag är livrädd att Aaron ska bli sjuk men också för att det är rätt jobbigt som det är för mig att nysa, hosta och för att inte tala om att gå på toaletten med en trasig ringmuskel och asmånga stygn...)

2 Var noga med att tvätta händerna.

3 Erbjud att hjälpa till. Med vad som helst (städa, tvätta, laga mat, vattna blommorna, handla mm). Vi kommer kanske tacka nej men uppskattar verkligen erbjudandet. "Mormor och morfar" lagade t.ex. älgfärsbiffar och "farmor och farfar" bjöd på semlor när de var på besök =mycket föredömligt! Nu är det upp till resten att överträffa varandra ;) (Jag ser framför mig en kavalkad med folk som kommer på rad á la de tre vise männen för att lämna gåvor till Jesusbarnet.) (Helt rimligt om jag får säga det själv)

4 Tänk på vad du har på dig. Inga smycken/klockor att riva sig på, (stark) parfym och sådana saker

5 Skämt i stil med att "ta med bebisen hem till sig" uppskattas på inget sätt av den hormonstinna, revirbejakande, instinktsrika, nyblivna mamman. Jag kämpar verkligen med att släppa kontrollen om det mest dyrbara jag har, men det är svårt. Så snälla, försök ha lite överseende med mig ett tag. Jag inser nu att jag själv sagt precis samma sak till andra nyblivna föräldrar och kan bara säga "förlåt för det, jag hade verkligen ingen aning om att det kunde kännas så här".